%20(1).jpg)
Västs nya vapenarsenal höjer Ukrainas militära kapacitet
Med Tysklands besked om att sända stridsvagnen Leopard 2 i stöd till Ukraina går kriget in i en ny fas. Tillsammans med Sveriges senaste bidrag om leveranser av stridsfordon, pansarvärnsrobotar och artilleripjäser med tillhörande ammunition, jämte en rad andra västländers stöd, får det ukrainska försvaret en tyngd som det tidigare saknat under det snart ettåriga kriget.
Den militära kapaciteten ökar rejält med stridsvagnar från väst, kommenterar Rein Pella, lärare vid Försvarshögskolan, i SvD sedan Tysklands förbundskansler Olaf Scholz efter flera månaders tvekan beslutat om att leverera 14 stridsvagnar Leopard 2 till Ukraina i månadsskiftet mars-april.
Många andra länder i Europa har den tysktillverkade stridsvagnen, som finns i olika versioner, och flera länder har deklarerat att de vill sända Leopard 2 till Ukraina. Det gäller främst grannlandet Polen som tänker skicka 14 stridsvagnar. Även Finland och Norge har meddelat att de ska bidra med några exemplar.
Ukraina har länge vädjat till väst om stridsvagnar för att kunna möta en förmodad våroffensiv från Moskva. Landet har uppskattat att det krävs 300 stridsvagnar av västtyp i motoffensiv för att ta tillbaka landområden som ockuperades i krigets inledning.
Tysklands besked kom sedan USA gått med på att skicka runt 31 exemplar av sin stridsvagn M1 Abrams. Sedan tidigare har Storbritannien utlovat 14 av landets stridsvagn Challenger 2.
Såväl Leopard 2 som M1 Abrams beskrivs ibland som världens bästa stridsvagnar. Klart är att bägge vapensystemen är oerhört slagkraftiga och långt bättre än de sovjetiska stridsvagnar som både Ryssland och Ukraina använder idag. Det som dock kan bli ett problem på leriga marker framåt våren är att stridsvagnarna från väst är betydligt tyngre än ryssarnas stridsvagnar och därför löper större risk att köra fast. De kräver också omfattande utbildning och mer underhåll och logistik (främst M1 Abrams).
%20(1).jpg)
Sverige har drygt 120 exemplar av ”Stridsvagn 122” som är den svenska benämningen på Leopard 2. Försvarsminister Pål Jonsson har i svenska medier kommenterat att en donation av stridsvagnar från Sverige inte förbereds men att det inte är uteslutet att det kan ske i ett senare skede.
Däremot har den svenska regeringen nyligen beslutat om ytterligare ett stödpaket till ett värde av 4,3 miljarder kronor (presenterat den 19 januari 2023). I stödpaketet ingår stridsfordon, granatgevär, pansarskott, pansarvärnsrobotar, automatgevär, tillhörande ammunition samt minröjningsutrustning.
De svenska stöden innefattar alltmer avancerade vapensystem och kvalificerad ammunition. I ett tidigare beslut från november 2022 ingick till exempel luftförsvarssystem som efterfrågats av Ukraina för bekämpning av ryska robotar och drönarattacker. Vilket luftförsvarssystem det gäller är dock hemligt.
Pansarvärnsroboten som ingår i det nya stödpaketet har det internationella namnet NLAW, som står för the next generation light anti-tank weapon. Roboten, som i Sverige kallas Robot 57, används för bekämpning av moderna stridsfordon och har utvecklats gemensamt av Sverige och Storbritannien sedan 2002, med Saab Dynamics som leverantör. Roboten är ett av Storbritanniens militära bidrag till Ukraina och har där hyllats för sin förmåga att slå ut ryska stridsvagnar.
Robot 57 är en mycket mer avancerad konstruktion än ett pansarskott. Skytten som avfyrar vapnet kan ställa in på vilket avstånd robotens verkansdel ska armeras vid. Roboten kan också styras i en bana rakt mot målet eller så att den slår in i målet uppifrån. En viktig detalj är att riktmedlen inte belyser målet med laser för inmätning, roboten gör detta med hjälp av gyron. Det innebär att målet aldrig märker av en förestående attack.
Stödpaketet omfattar även uppemot 50 ”Stridsfordon 90”. Det är ett bandgående pansarfordon som utvecklats av BAE Systems Hägglunds i Örnsköldsvik. Fordonet är utrustat med en 40 mm automatkanon och kan transportera upp till sju stridsutrustade soldater. Det är ett kvalificerat stridsfordon som kan slå ut en rysk stridsvagn om den träffar där en sådan är som mest sårbar, men den saknar stridsvagnens skyddsnivå och eldkraft och ska normalt inte ge sig in i duellstrider med en stridsvagn.
Ytterligare ett starkt kapacitetshöjande vapensystem som Sverige kommer att skicka till Ukraina är det omtalade artillerisystemet Archer. Den svenska kanonen stod högst upp på önskelistan när Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba träffade dåvarande utrikesminister Ann Linde i slutet av augusti.
”Det bästa Sverige kan göra för vårt försvar den närmaste tiden är att ge oss det berömda, självgående, artillerisystemet Archer”, sade Ukrainas utrikesminister på en pressträff i Stockholm i slutet av augusti, vilket SVT Nyheter kunde berätta om.
Fem månader senare blev det klart att Ukraina blir bönhört och får ta emot totalt cirka 20 Archersystem och tillhörande ammunition. Exakt hur många det blir och när de kan levereras är en öppen fråga. Det är ett mycket avancerat system som behöver uppgraderas. Det kräver också underhåll och utbildning av ukrainska soldater.
Sverige har totalt 48 Archer, varav 24 exemplar stått icke förbandsatta i ett förråd sedan Norge hoppat av en affär för tio år sedan och Sverige fått ta över pjäserna. Artillerisystemet är utvecklat av BAE Systems Bofors i Karlskoga för den svenska armén och anpassat till svenska förhållanden.
Artilleripjäsen har en besättning på fyra man, varav en förare, och är monterad på en tung terrängvagn som gör den rörlig och flexibel. Kanonen kan fjärrstyras via en dator i förarhytten, vilket gör att personalen normalt inte behöver stiga ur förarhytten när pjäsen används.
Archer kan omgruppera – det vill säga lämna den plats från vilken den skjutit – på 30 sekunder. Granatens flygtid i luften kan vara ett par minuter och på den tiden har Archer försvunnit från skjutplatsen för länge sedan. Räckvidden är 50 kilometer, vilket är lika långt som från Stockholms norra utkanter till Uppsala.
”USA har inte velat leverera den då man är rädd att Ukraina ska bekämpa mål inne i Ryssland med HIMARS-systemet, och därmed eskalera konflikten”
Det amerikanska raketartillerisystemet M142 HIMARS, som har varit mycket framgångsrikt i Ukraina och beskrivits som en game changer i kriget, har ytterligare tre mils räckvidd, det vill säga totalt 80 kilometer. HIMARS är också mer pricksäkert än Archersystemet, men är samtidigt avsevärt dyrare.
Värt att notera är också att HIMARS kan bestyckas med ammunition med räckvidd upp till 300 kilometer. Denna typ av ammunition har dock inte Ukraina fått tillgång till.
”USA har inte velat leverera den då man är rädd att Ukraina ska bekämpa mål inne i Ryssland med HIMARS-systemet, och därmed eskalera konflikten”, säger Rein Pella på Försvarshögskolan till SVT Nyheter.
