Intervju: Katarina Tracz och Annicka Engblom om totalförsvarspropositionen och materielförsörjningsfrågor
Regeringens totalförsvarsproposition innehåller inte enbart besked om försvarsanslag och antalet brigader som Försvarsmakten ska kunna ställa upp – utan även om inriktningen för försvarsindustrins framtid. Teknik och Säkerhetsforum har intervjuat två försvarspolitiska experter om deras syn på propositionens innehåll på området materielförsörjning.
Under punkt 6.7.4 i totalförsvarspropositionen om den försvarsindustriella basen går att läsa:
Det är av stor vikt att produktionsförmågan och kapaciteteten i den försvarsindustriella basen stärks, då denna är en grundläggande förutsättning för tillväxt och vidmakthållande av krigsorganisationen samt utgör en viktig del av försörjningssäkerheten.
Regeringen konstaterar vidare i propositionen att Sverige idag har en inom vissa områden världsledande försvarsindustri som är viktig för både vår egen och allierades militära förmåga. Samtidigt underskrider produktionskapaciteten påtagligt de behov som vi och våra allierade har, likväl som för att fortsätta möjliggöra stödet till Ukraina. Särskilt viktig anges den industriella förmågan på områdena stridsflyg, undervatten, kaliberbunden ammunition samt vissa integritetskritiska delar av ledningsområdet vara.
Men vad betyder egentligen innehållet i totalförsvarspropositionen för den svenska försvarsindustrins framtid?
TSF har pratat med Katarina Tracz, säkerhets- och försvarsanalytiker och tidigare bland annat chef vid tankesmedjan Fri Värld och research fellow vid McCain Institutet, och Annicka Engblom, ordförande i Svenska Atlantkommittén, förbundsordförande i Sjövärnskåren, ledamot i Kungliga Örlogsmannasällskapet och tidigare riksdagsledamot för Moderaterna.
Det första intrycket av propositionen
Den aktuella totalförsvarspropositionen har presenterats i ett läge som av regeringen konsekvent beskrivs som det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskrigets slut. Med pågående krig i både Europa och mellanöstern, samt säkerhetspolitiska utmaningar i flera domäner och arenor är det inte en enkel att uppgift att besluta om Sveriges väg framåt.
Annicka Engblom är i stort positiv till regeringens proposition och tycker att den tagit hänsyn till försvarsberedningens slutrapport, men även ÖB:s militära råd: ”Den här totalförsvarspropositionen hade jag velat ha för 15 år sedan.” Samtidigt som hon säger att man alltid kunde ha hoppats på mer pengar till försvaret och större satsningar inom den marina domänen ser hon förslaget på bordet som ett bra steg i rätt riktning.
Katarina Tracz är inte helt enig, utan upplever ett glapp både mellan regeringens ton i säkerhetspolitiska frågor och den faktiska verklighet vi befinner oss relativt innehållet i propositionen. Hon konstaterar samtidigt att propositionen inte innehåller några större överraskningar och i huvudsak är väldigt lik försvarsberedningens slutrapport. Hon tror dock att den sannolikt kommer behöva göras om tidigare än 2030.
”Kriget i Ukraina och inträdet i NATO visar att verkligheten inte tenderar att följa de här femårscyklerna och beslutprocesserna som vi i Sverige har bestämt att vi ska planera och göra saker i, omvärlden tar inte hänsyn till det, och det är en modell som inte heller är anpassad för den snabba upprustning som vi behöver ta oss an nu,” säger Tracz.
Regeringen presenterar strategiska materielområden
I propositionen presenteras fyra strategiska materielområden, ett nytt begrepp för de områden där det enligt totalförsvarspropositionen finns särskilda behov att över tid säkerställa statens tillgång till inhemsk försvarsindustriell kompetens och kapacitet. Vidare så är utpekandet av ett område som strategiskt till sin karaktär långsiktigt. I totalförsvarspropositionen har regeringen valt att peka ut materielområdena stridsflyg, ubåtar, kaliberbunden ammunition och vissa integritetskritiska delar av ledningsområdet som strategiska.
”Det här är en tidsenlig utveckling och utvidgning av det vi tidigare benämnde särskilda säkerhetsintressen, och som då främst omfattade stridsflyg och ubåtar,” förklarar Engblom. Hon är positiv till att regeringen pekar ut områden på ett sätt som liknar hur man redan arbetar inom flera excellensområden inom NATO. ”Det är ett sätt att samla kompetens kring viktiga strategiska områden, vilket är av stor vikt för Försvarsmakten, men också för försvarsindustrin. Tillsammans med kommande försvarsindustristrategi välkomnar jag att den i det närmaste beröringsångest som tidigare rådde från politikens sida gentemot försvarsindustrin slutligen frångåtts.”
Även Tracz är positiv till de strategiska materielområdena.
”Jag tycker det är det mest intressanta i den här propositionen, det skifte i inställning som de här strategiska materielområdena är ett exempel på. Om man ser till försvarsindustrin och materiel som helhet så är det inga jättestora nyheter, utan det är snarare hur industrin och materiel beskrivs som är den stora skillnaden, nämligen att det i allt högre utsträckning betraktas som en strategisk tillgång. Den kunskap och kapacitet som industrin besitter är en strategisk resurs. Det är tydligt i propositionen och nämns flera gånger – ubåtsvapnet är en strategisk resurs, försvarsinnovation är en strategisk förmåga – och det har tydliggjorts tidigare också, inte minst genom lanseringen av en försvarsinnovationsstrategi. Det är ett återkommande språkbruk som pekar på ett paradigmskifte där man ser försvarsindustrin och dess kapacitet som en viktig del av Sveriges förmåga.”
Vad den försvarsindustriella basen behöver
För att staten ska ge försvarsindustrin rätt förutsättningar är Katarina Tracz tydlig med att tiden är en avgörande faktor.
”För industrins del, och för vår försvarsförmåga i stort, behövs kortare upphandlingsprocesser. Det är en kritisk fråga att vi anpassar våra processer till verkligheten snarare än att tro att verkligheten skulle anpassa sig efter våra processer. Man behöver också ge industrin de besked som de behöver för att inte bara kunna vidmakthålla utan även utveckla och vidareutveckla den här förmågan, det är väldigt långa cykler i de här frågorna, som propositionen också lyfter är det 25-30 år för stridsflyg, och då behöver man tydlighet så tidigt som möjligt.” Samtidigt saknar hon konkreta förslag i den aktuella propositionen för hur man faktiskt ska gå till väga för att stärka den industriella basen.
Även Annicka Engblom är inne på behovet av tydlighet för industrins räkning, och tycker att regeringen återigen är på väg i rätt riktning.
"Ansatsen att man utformar långsiktiga garantier från staten tror jag är helt avgörande. Det tycker jag genomsyrar hela skrivningen inom det här området. Just därför att det inte bara handlar om nuvarande produktion, utan också om innovationer. Det handlar också om att försvarsindustrin ska veta att man har staten i ryggen när man utvecklar en ny produkt, eller vidareutvecklar produkter eller tjänster man redan har."
Engblom lyfter även behovet av att tydligare definiera begreppet försvarsföretag. Förutom de mer traditionella försvarsindustrierna som Saab, GKN och BAE finns det flera andra, mindre, innovativa svenska företag med produkter och tjänster med bäring på försvarsnytta, och som också borde klassas som försvarsföretag. Inte minst med hänsyn till det stora behovet av att snabba på besluts- och produktionsprocesser, resonerar hon.
Nästa generations stridsflyg
Det kom inget beslut om eller inriktning i frågan om utvecklingen av nästa generations stridsflyg, ett av de strategiska materielområdena, utan i stället går i propositionen att läsa: ”Regeringen ser ett behov av att senast 2030 kunna fatta beslut om ett principiellt vägval avseende ersättare till JAS 39." Regeringen avser även att utreda frågan för att säkerställa brett parlamentariskt stöd inför beslutet. Frågan om att köpa in stridsflyg från andra länder eller fortsätta utveckla svenska stridsflygplan har dock flera gånger redan diskuterats mellan politiker. Exempelvis Peter Hultqvist (S) och Lars Wistedt (SD) talade båda vid ett seminarium av Folk och Försvar om utvecklingen av nästa generations stridsflyg om vikten av att behålla den svenska kompetensen på området.
Annicka Engblom tycker det är klokt att frågan får tid att utredas.
”Det här är ett väldigt stort beslut och inget som man ska förhasta sig med. Det sker dessutom mycket nytt inom området stridsflyg som man behöver ta hänsyn till när man fattar ett beslut med väldigt stora och långsiktiga konsekvenser. Sveriges stridsflygsförmåga är internationellt mycket högkvalitativ och med Sveriges medlemskap i Nato kommer intresset för Gripen med all säkerhet att öka.”
Katarina Tracz poängterar även hon att det är ett väldigt stort beslut med långsiktig påverkan på Sveriges förmåga, samtidigt som hon anser att det är viktigt att se till helheten och alla effekter av vad ett beslut att själva utveckla nya stridsflygplan eller inte innebär.
”I helheten ingår givetvis kostnader och kapaciteten att samverka med partners, men även förmågan över hela spektrumet. Här behöver vi beakta hur vi får ett system som passar Sveriges förutsättningar bäst, men också som stärker hela Sveriges motståndskraft. Den här kalkylen bör inkludera hur valet kommer att påverkava såväl vår försvarsförmåga som vår kapacitet att driva innovationer – det som gör Sverige världsledande och utgör grunden för själva det välstånd vi vill försvara," säger Katarina Tracz. Hon fortsätter: ”Vi har en gedigen försvarsindustri, som enligt siffror från Säkerhets och Försvarsföretagen (SOFF) investerar omkring 20% av omsättningen i forskning och utveckling. Samtidigt ligger Sverige i topp i internationella innovationsrakningar. De här aspekterna behöver finnas med när beslutet så småningom fattas. Sen är det bra att man vill förankra beslutet brett parlamentariskt, men utan att det dröjer allt för länge, varje månad eller år gör skillnad för vår samlade förmåga.”
Att vidmakthålla svensk kompetens på undervattensområdet
Undervattensområdet, som också är utpekat som ett strategiskt materielområde, är mycket tekniskt avancerat. Även här har Sverige historiskt och trots att vi är ett relativt litet land legat i framkant och utvecklat våra egna ubåtar och undervattenssystem, men för att vidmakthålla den kompetensen krävs långsiktiga åtaganden och investeringar. Annicka Engblom tycker att det är en kompetens som Sverige ska fortsätta förvalta och utveckla.
”Sverige är världsledande inom undervattensteknologi. En väldigt intressant utveckling är det samarbete mellan SAAB Kockums, Marinen, Blekinge tekniska högskola med sin marintekniska civilingenjörsutbildning, KBV, Roxtec, NKT m.fl som sker i Blekinge. Få vet till exempel att vi är världsledande i att bygga högteknologiska undervattenskablar. Jag skulle vilja se en ytterligare satsning på undervattensområdet, något som även NATO har efterfrågat. Vi och Finland har mest erfarenhet av att övervaka och verka i världens kanske mest utmanande undervattenförhållanden, nämligen Östersjön. Satsningar inom undervattensdomänen behöver ske tillsammans med andra försvarsplattformar. Övervatten, på vatten och under vatten behöver kunna samverka för att vi ska få ut maximalt av försvarsförmågan av vårt sjöterritorium,” säger Engblom.
