.jpeg)
Sverige har hissat storseglet
Skillnaden mot för drygt ett år sedan är enorm. Försvarsindustrin går på högvarv och Försvarsmakten och FMV hinner knappt med när stora pengar ska omsättas. ”Vi har en ny vindriktning. Om vi tidigare hade revade segel, har vi nu hissat storseglet, samtidigt som stödet från politiken är väldigt starkt”, säger Martin Lundmark som räknar med att banden stärks mellan staten och industrin.
I statsminister Ulf Kristerssons tal på Folk och Försvar om Sveriges roll i Nato lyfte han fram den svenska försvarsindustrin som en av landets stora styrkor och en viktig byggsten i vårt framtida medlemskap.
Hur ska man förstå att statsministern tar upp svensk försvarsindustri så tydligt och under rikskonferensen Folk och Försvar i Sälen?
”Själva konferensen var det perfekta tillfället. Där samlas många som är insatta och som har inflytande och intresse för den här utvecklingen. Om han inte gjort det utan hållit talet mer allmänt hade det varit sämre för honom själv. Det här ligger också i tiden, och har blivit en tydligare vindriktning, man har hissat större segel så att säga kring försvaret, totalförsvaret och att bygga upp försvaret, och stödet till Ukraina och Nato. Det är en stor skillnad.”
”Man kan gå tillbaka till 2013 i januari då Fredrik Reinfeldt, dåvarande statsminister, sa att ’försvarsområdet var ett särintresse bland andra’. Det är en stor skillnad. Och det är stor skillnad mot den förre försvarsministern kring försvarsfrågor. Han företrädde en lite äldre socialdemokratisk politik, där staten inte hade särskilt starka band till försvarsindustrin. Då tänker jag på de senaste tio åren.”
”Och så var det också med alliansregeringen. Det har varit ett transaktionsbaserat förhållningssätt. Man har haft order som man haft uppföljningar kring, men inte så mycket diskussioner om framtiden och vart ska det gå och ’hur mycket ska ni producera’, ’det är viktigt att ni finns kvar’. Där har det hänt mycket. Pål Jonsson har sysslat med de här frågorna under hela sitt yrkesverksamma liv och varit ordförande i försvarsutskottet.”
”Det är inte statsministern som håller i fanan lika mycket som det är Pål Jonsson. Det är en väldigt stor förändring i Sverige det senaste året. Det inleddes redan i våras med större satsningar, tidigarelägganden av när Försvarsmakten ska ha upprustats till följd av Ukraina.”
Har statsministerns uttalande någon bäring på försvarspolitiken? Kan man förvänta sig några specifika åtgärder som kommer att vidtas?
”Ja. Det pågår många specifika åtgärder. Det är högre snurr i försvarsindustrin, man ska bygga upp lager av till exempel ammunition och granater, och Nammo går på max med vissa delar av verksamheten i femskift för att kunna producera det som de åtagit sig att göra. Detta beror på att både svenska staten och andra stater skänkt granater och ammunition, samtidigt som både svenska statens och andra staters egna lager ska öka. Det är ett enormt behov.”
”Det finns en anda nu, det är stärkta band, stärkt kommunikation och framtidsplanering med försvarsindustrin som tidigare i ganska stora delar har varit på låg nivå med en sorts new public management snarare än långsiktigt strategisk samordning.”
”Jag sitter i ett forskningsprojekt om försvarslogistik och där hade vi för ett och ett halvt år sedan intervjuer med dem kring vad de har för samverkan och kommunikation med FMV och Försvarsmakten och då tyckte de att det var väldigt lite. När vi träffades den här veckan sa de att det hade blivit stor skillnad. Statens aktörer är villiga att diskutera mer. Sedan är det så att försvarsdepartementet och regeringen inte har så mycket fortlöpande sådana diskussioner utan det är snarare FMV och Försvarsmakten som har det. Men det är i samma anda som det sker, och det är koordinerat.”
”Nu satsar vi mycket mer, och det innebär eftersom det här är en stor upprustning och under några få år, då ska allting gå mycket snabbare än förut. Och i och med att vi skänker CV 90, Archer, granater och ammunition och en massa annat så behöver man få upp produktionen och fylla på lagren, det ska till och med vara mer än det var innan Ukraina.”
”Företagen har ju fyllda orderböcker och är väldigt internationaliserade, så de kan inte sätta igång direkt och producera för svenska staten. De har order som de måste genomföra först till en mängd andra stater. Majoriteten av dessa är också Natomedlemmar och det stärker åtagandet som företagen har gentemot de länderna. Det blir ett förstärkt ömsesidigt beroende mellan Sverige, försvarsföretagen och våra vänner i Nato.”
Statsministern pekade även på vikten av att utveckla försvarsteknologin och att produkter från svensk försvarsindustri kan stärka hela försvarsalliansen. Vad vill politiken egentligen att industrin ska kunna? Vad är det man ska utveckla?
”Man ska fortsätta i samma riktning som tidigare. De är redan konkurrenskraftiga och med god export. För några år sedan var ungefär 70 procent av deras orderstock på export. I höstas var det nere på knappt 60 procent, alltså lite mer till Sverige och det tror jag beror på att Sverige har börjat beställa mer. Det kan vara att exporten minskat lite, det är jag lite osäker på. Men nu tror jag att den svenska delen kommer att öka, men samtidigt kommer nog exporten att öka också.”
”Den ska vara högteknologisk, konkurrenskraftig, intressant för andra och det ska vara en byggsten i det som Nato ska bygga upp.”
Är det något specifikt konkret som man vill att svenska försvarsindustrin ska utveckla vad gäller högteknologiska produkter?
”Det finns i Sverige liksom i alla andra länder som har en avancerad försvarsindustri, sådana saker som AI, autonomi, drönare, cybersäkerhet med mera, om man tittar på deras visioner, vad kommer att vara viktigt och vad ska man satsa på, så är det ganska likt i många länder. Sverige ska finnas med i forskningsfronten, i utvecklingsfronten. Dels är det styrt av vad svenska staten och det svenska militära försvaret behöver, vilka hot som finns och att det finns en marknad som man ska hänga med i. Det säger inte riktigt Regeringskansliet, att därmed kan de sälja mer, ’vi vill öka exporten’, men det ligger i hela ekvationen. Det är inte lika rumsrent att säga det. Det är inte fult att säga det, men däremot är det en retorik som retar upp en del människor.”
Kan vi tala om en helt ny spelplan, där Sverige inte bara ska rusta upp sitt eget försvar utan samtidigt stötta Ukraina med vapen och andra resurser och gå in i Nato med allt vad det innebär?
”Ja, så är det definitivt. Vi har en ny vindriktning. Om vi tidigare hade revade segel, har vi nu hissat storseglet, kanske inte spinnakern än, men gått i en annan riktning och det är ett väldigt starkt stöd från politiken. Det är en enorm skillnad mot för drygt ett år sedan. Även om man tidigare i retoriken har pratat mycket om Ryssland. Men nu är det ju all in. Det är mycket mer aktivitet inom försvarsindustrin och det är enormt stora pengar som ska omsättas. Försvarsmakten och FMV hinner knappt med.”
Hur landar i Sverige verksamma försvarsföretag i det perspektivet?
”Jag antar att de drivs av samma rationalitet som företag i andra länder. Vi har inget statligt ägande i den svenska försvarsindustrin, och det är det faktiskt i de flesta andra länder. Sverige var tidigt med att överge statligt ägande och även ha en marknadsliberal inställning till försvarsindustrin, företagen skulle klara sig på egen konkurrenskraft. Samtidigt sa svenska staten för sisådär 15-20 år sedan att vi kommer att stödja era exportkampanjer i högre utsträckning än tidigare. Vilket man gjorde och då ökade exporten väldigt mycket under några år.”
Kan vi få en återgång till ett visst statligt ägande i försvarsindustrin?
”Nej, det tror jag inte. Stora delar av svensk försvarsindustrin är utlandsägt. Saabs aktier ägs till stor del av börsen och amerikanska fonder. Bofors och Hägglunds ägs av BAE Systems och Nammo av den finska och norska staten. Vet inte heller vad det skulle tjäna till. Staten är inte bättre på att driva företag än företagarna själva. Nej, det är extremt osannolikt.”
”Däremot när man har en mer nära strategisk diskussion kring investeringar i industrin och leveranser och satsning på forskning från statens sida gör det att det blir ett strategiskt handslag mellan industrin och staten. Om staten inte ökar den här kommunikationen och strategiska samtalet så har man inte koll på vart företagen tar vägen, men när man investerar och köper från dem får staten och industrin starkare band. Och om man också investerar i nyutveckling som staten finansierar så blir det också starkare band.”
”Den statsfinansierade forskningen har också ökat rejält senaste åren, från att ha gått ner enormt mycket. Från 2006 till 2011 gick den ner med 60 procent och sedan har den legat på ungefär på samma nivå men under de senaste åren har den ökar rejält. Det här gäller FoT, forskning och teknologi, som är Försvarsmaktens finansiering av teknologiutveckling. Sedan har vi FoU, forskning och utveckling, för försvarsmateriel, som framför allt går till industrin. De här pengasummorna har ökat, så den pilen pekar uppåt ordentligt.”
Hur effektiv är output från den här forskningen?
”Utveckling av försvarsteknologi tar väldigt lång tid. Under fredstid blir det lite långsammare då det inte är samma press, men nu finns det ett kraftigt tryck. Svenska staten är mycket intresserat av att utveckling och resultat ska komma fram snabbare. Delar av det kan man inte snabba på med hur som helst för det är så avancerade system som måste vara säkra och man måste veta att de funkar. Men folk är mer besjälade av sitt jobb. Vad de gör på FMV känns viktigare. De var inte oengagerade tidigare, men nu är de mer besjälade. De påverkas av att det är krig i Ukraina och vill hjälpa till. De vill möta det här hotet.”
Del 2 av artikelserien och en fortsättning på intervjun med Martin Lundmark kommer 23 februari.
