Världsunik ubåt vapen mot sabotage i Östersjön

Med Rysslands vid det här laget drygt två och ett halvt år gamla invasionskrig i Ukraina och Sveriges nyvunna medlemskap i Nato har Östersjön kommit att hamna alltmer i fokus. Sverige har en av Europas längsta kustlinjer, från Haparanda i norr till Strömstad i väster. Hur försvaras en sträcka på 2 400 kilometer? En del av svaret är: med ubåtar.  

Sedan början av 1900-talet har Kockums varv försett den svenska marinen med ubåtar. Från den första ubåten Svärdfisken som sattes i sjön 1914 har ytterligare cirka 20 generationer av ubåtar, plus en rad varianter av dessa, levererats till Försvarsmakten. Närmast på tur för Saab Kockums att leverera står den nya hypermoderna A26-ubåten, även kallad Blekingeklassen. Det första exemplaret är planerat till 2027, det andra året därefter.    
‍

Svensk spetskompetens

Tillsammans med stridsflygplanet Gripen brukar Sveriges ubåtar ibland lyftas fram som det svenska försvarets främsta styrkor. För att förstå lite mer vad som är så speciellt med den nya ubåten som Kockums håller på att bygga färdig besöker Teknik & Säkerhetsforums utsände Malmö, och närmare bestämt Saab Kockums kontor i Dockan, den nya stadsdelen invid hamnen där Kockums varv en gång i tiden byggde fartyg.    

Varvet som bygger ubåten ligger numera i Karlskrona, men det är alltså på bolagets kontor i Malmö som vi träffar Saabs chefsdesigner för ubåtar. Han heter Mats Abrahamsson och har jobbat med ubåtar sedan tidigt 1990-tal, varit ubåtsofficer och är utbildad till mariningenjör vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.    

Mats Abrahamsson berättar att Östersjön är ett mycket speciellt hav. Ja, kanske till och med världens mest komplexa hav för ubåtar att verka i.  
‍

Utmanande innanhav

”Östersjön är väldigt utmanande för ubåtsoperationer. Det är grunt och trångt. Sjötrafikdensiteten är hög och här finns mycket hotsensorer och vapensystem. Samtidigt uppvisar salthalten i havet stora variationer. Alla de här faktorerna påverkar vårt sätt att utforma ubåtar och har gjort så under lång tid”, säger Mats Abrahamsson.  

Att salthalten i Östersjön har så stor betydelse förklarar han med att saltet påverkar densiteten i havet och densiteten är viktig för att ubåten ska ha rätt tyngd i det omgivande vattnet.  

”Ubåten ska alltid vara väl avvägd så att den varken sjunker eller flyter upp till ytan. Det är det ena. Det andra är att olika salt- och temperaturskikt påverkar ljudutbredningen i havet och det kan ubåten utnyttja antingen för att lyssna bättre eller för att gömma sig.”  

En hög grad av radar- och visuell övervakning bidrar också till att göra Östersjön särskilt utmanande för ubåtar att operera i. En potentiell motståndare finns alltid i närheten, även i fredstid, konstaterar Abrahamsson.    
‍

Luftoberoende ubåt

För att klara sig i denna krävande miljö har Saab utvecklat en så kallad luftoberoende ubåt. Med hjälp av Stirlingmotorer kan A26-ubåten operera dolt i flera veckor för att lyssna och spana utan att behöva gå upp till ytan och röja sig, vilket är en avgörande skillnad mot vanliga konventionella ubåtar.    

Förutom att spana och skapa osäkerhet för motståndaren om var ubåtarna befinner sig och plötsligt kan dyka upp utför ubåtar en rad andra uppdrag, däribland minering och ubåtsjakt och att slå mot mål på ytan.

Med den nya ubåten A26 tillkommer en rad skarpa och unika förmågor.  

”Den viktigaste förmågan är att aldrig veta var vi finns. Vi kan skjuta på väldigt långt håll”, säger han men hur långt ubåten kan skjuta vill han inte avslöja.  
 

System för undervattenskrigföring

Andra nya förmågor är underrättelseinhämtning och undervattensarbete, vilket främst inbegriper undervattenskrigföring på, från eller nära havsbotten, vanligen benämnt med den engelska termen seabed warfare.  

”A26 har utvecklats för att möta nya typer av behov som Försvarsmakten kommer att ha. Det är en ubåt som tillför en förmåga att arbeta med specialförband och obemannade system och som också kommer att vara uppgraderingsbar på ett helt annat sätt än vad tidigare generationers ubåtar har varit”, säger Mats Abrahamsson.    

Den här typen av avancerade operationer möjliggörs av en sluss mellan torpedtuberna framme i fören som ser ut som en stor torpedtub och som Saab kallar en Multi mission portal.    

”Det är ett nytt system anpassat för seabed warfare, och är unikt i världen för konventionella ubåtar. Dock finns liknande system hos några få specialgjorda amerikanska och ryska atomubåtar.”  

Systemet är konfigurerbart och kan ta obemannade farkoster och upp till åtta dykare från ubåtens insida som slussas ut på uppdrag och därefter ta tillbaka dem in. Dagens konventionella ubåtar klarar att slussa ut betydligt färre dykare.
‍

‍Tränats på i flera år

Någonstans i Östersjöns grunda vatten har den här typen av specialoperationer tränats på i flera år, bekräftar chefsdesignern.    

”Det här ska ge stora möjligheter mot framtiden, både mot sådant som vi vet nu, och mot sådant som kanske kommer och som vi inte känner till ännu.”    

Med sabotaget i september 2022 på de ryska gasledningarna Nord Stream, som passerar strax öster om Gotland, och en liknande händelse i Finska viken ett år därefter har visat hur sårbart systemet är med all undervattensinfrastruktur i Östersjön. Det begränsar sig inte bara till pipelines för olja och gas. Här finns även en mängd kraft- och kommunikationskablar, liksom sensornätverk, system för utvinning av naturresurser, andra bottenliggande militära eller civila system samt moderna minor. Och som om inte det vore nog – cirka 60 000 odetonerade gamla minor, däribland 10 000 minor från andra världskriget.  

”Marinen har bra koll på var minorna finns”, försäkrar Mats Abrahamsson.
‍

Skickliga på att smyga

Undervattenskrigföring med A26 kan både vara offensivt mot motståndarens objekt och defensivt försvar av egna objekt. Att kunna smyga (stealth på engelska) utan att upptäckas är en avgörande förmåga.  

”Vi vet att vi är väldigt duktiga på smygteknik, efter många års forskning och utveckling.”  

Det finns en mängd källor som avger ljud och signaler vilka utgör risker för att ubåten upptäcks av motståndaren. Exempel på sådana så kallade signaturer är maskinljud, strömningsbuller från skrov, torn och roder samt från ventilation och hydraulik, kortvariga spänningar (transienter) från master, ventiler och luckor. Den största bullerkällan vid högre hastigheter står propellern för.    

Vill ubåten vara dold måste besättningen vara försiktig med att sända information till andra försvarsenheter, men det går till exempel att sända måldata till flyg på ett sätt som är svårt att upptäcka förklarar han.    

”Det gäller för besättningen att förstå sitt system. Det är hela tiden en balansgång.”    
‍

Klarar undervattensexplosioner

Förutom att med hjälp av Stirlingmotorerna kunna vistas i djupet under lång tid utan att behöva gå upp och ladda batterierna ska ubåten och besättningen även klara att överleva explosioner. Varje ny ubåtsklass utsätts därför för undervattensexplosioner i fullskaletester med besättning ombord.    

”Detta är unikt i världen. Den här typen av tester gör att vi verkligen kan verifiera att den klarar det den är designad för”, säger Mats Abrahamsson.    

A26 utvecklas i nära samarbete med beställaren FMV och kunden, som är Försvarsmakten, och är byggd för att kunna uppgraderas på ett effektivt sätt. Mycket kommer att förändras under de 30 år som utgör livslängden för en ubåt från att den tas i drift.    

”Det ställer stora krav på konfigurationsbarheten och att kunna anpassa ubåten efter nya behov. Framtidens ubåtar kommer att vara änny tystare och uthålligare och operera i samverkan med obemannade farkoster och system.”  

Ubåtens nuvarande karaktär och uppgifter kommer dock att finnas kvar, menar han, det vill säga att kunna verka dolt och skyddat över stora ytor med betydande vapenlast och avancerade system för informationsinhämtning är mycket relevant även i framtiden.  
‍

Rasande snabb utveckling

När ubåtsdesignern blickar framåt ser han en fortsatt utveckling av hotsensorer vilket kommer att kräva lägre signaturer och bättre energisystem för att öka luftoberoendet. Den tekniska utvecklingen går rasande fort, särskilt informationstekniken, vilket ställer krav på smartare arkitektur för att hantera frekventa uppgraderingar av lednings-, sensor-, sambands- och insatssystem. Nya IT-säkerhetskrav kommer sannolikt att kräva ny arkitektur. Artificiell intelligens som beslutsstöd kan komma att användas, till exempel för att minska besättningens storlek.    

Interaktionen med obemannade system kommer att utvecklas vidare. Svärmar av obemannade system, ett slags drönare, som förstärker ubåtens förmågor kan även bli en verklighet. Han ser också en framtid där betydligt större obemannade farkoster samverkar med ubåtar, eller på egen hand som komplement för spaning och övervakning.    

”Vi ser inte att de i närtid kan ersätta bemannade ubåtar bland annat på grund av behovet av man-in-the-loop i samband med vapeninsatser.”  

Ledtiden för att utveckla en ubåt är lång, minst tio år. Samtidigt ska den klara 30 år och helst anpassas under sin livslängd till nya förutsättningar och krav. Hur går det ihop?  
‍

Svåraste uppgiften

”Att skapa något utan att veta vad den ska kunna i slutet av sin livslängd är den svåraste uppgiften för designen att lösa. Det är en stor utmaning hur man hanterar det. Sedan är ubåten i sig oerhört komplex. Det är väldigt många olika produkters livscykler som ska integreras i en enda produkt.”    

När Sverige nu är medlem i Nato och det dröjer tre år innan A26 levereras frågar man sig om försvarsalliansen i någon form kommer att påverka utformningen av den svensktillverkade ubåten. Nej, inte om man ska tro undervattensfarkostens chefsdesigner.    

”Den ubåt vi har är unik. Den är väldigt väl lämpad för vårt närområde, så jag ser inte att vi behöver ändra något. Vi är helt enkelt väldigt bra på det vi gör och det borde vara det som Nato efterfrågar när det gäller materielen”, säger Mats Abrahamsson.

‍