En Rysslandskännares bekännelser: Oscar Jonsson delar lärdomar från kriget i Ukraina

Den numera riksbekante experten på rysk säkerhetspolitik mötte första gången TSF i januari, för ett samtal om upptrappningen kring Ukraina. Han och andra bedömare förstod redan då att det fanns en reell risk för ett fullskaligt krig. Hur det sedan spelat ut sig – med ett hyllat ukrainskt försvar, en stark respons från väst och ett distinkt misslyckande för den ryska insatsen – har dock varit en överraskning för många. Därför träffade vi Oscar Jonsson igen, för att se tillbaka på de gångna månaderna och skärskåda några påståenden från den förra intervjun.

”Frågan är inte om, utan när Ryssland vinner”, sa du och många andra innan krigsutbrottet. Varför var det så svårt att sia rätt och vad mer har vi lärt oss av den överraskande utvecklingen?

- Problemet i krigsvetenskap är att vi har få fall att studera och de fallen leder till stora generaliseringar. Det vi visste var att de tre senaste ryska militära operationerna hade gått väldigt bra. Det verkade som att de hade revolutionerat krigföringen och hade väldigt kapabla styrkor.

- I kriget mot Ukraina däremot, har Ryssland haft en kombination av en väldigt dålig plan och ganska dåliga styrkor. När de nu använder nästan alla sina markstridskrafter så är den genomsnittliga soldaten mycket sämre än de specialförband som tog Krim. Dessutom har det funnits specifika problem i utförandet, som trasiga däck och soldater som ligger i fält för länge, vilket leder till låg moral och lågt stridsvärde.

- Det jag underskattade mest var förmågan hos de väpnade styrkorna i Ukraina. Sedan 2014 har de gått från 5 000 man till omkring 200 000 inklusive nationalgardet. Men de är inte bara många, de har blivit kapabla också. Så sent som 2018 kom det rapporter om att de hade fått avancerad stridsledningsutrustning men saknade förmåga att använda den. Nu visar det sig att de har en ständigt uppdaterad lägesbild och vet hur de ska använda den. De vet precis vilka framryckningar ryssarna gör, vilka broar de ska spränga eller vilket luftvärnssystem som är exponerat för en drönarattack.

Vad kan Sverige lära sig av Ukrainas snabba uppbyggnad när vi ska arbeta mot att öka försvarsanslagen till 2 procent av BNP under de kommande åren?

‍- Nu har ju vi fortfarande inte ens fått ihop den andra brigad som beställdes i försvarsbeslutet 2015, så det är nog ganska mycket. Framförallt att något ”good enough” som finns gripbart är bättre än något fint i en materielplan. Ukraina utkämpade ett krig samtidigt som de satte upp 20 brigader och där behöver man exempelvis inte vänta i nio år på ett miljöbeslut från regeringen för att få utöka övningsverksamheten.

Väst har väl ändå visat sig vara mer beslutsamt än väntat? Samtidigt som den ryska militären varit sämre än väntat. I januariintervjun så sade du så här: ”Ryssland utnyttjar västländernas obekvämhet inför konflikter och vinner fördelar bara genom att visa upp sin militära förmåga.” Vad innebär egentligen den nya balansen för framtiden?

- Ryssland läste väst helt rätt 2014 och egentligen hela vägen fram till invasionen. De enda sanktionerna som genomfördes var lite frysta tillgångar och visumstopp ända tills den oavsiktliga nedskjutningen av MH17 i slutet av juli. Det skickade signalen ”gör vad ni vill med Ukraina”.

- Under tagandet av Donetsk och Luhansk tryckte Ryssland på lite och såg hur väst reagerade, och i brist på reaktion fortsatte de. Det var så Minsk I blev Minsk II och pekade mot en decentralisering av Ukraina. Rysk krigföring har ofta provat lite för att se västs svar och sedan fortsatt.

- Efter invasionen svängde det snabbt. Varje dag man sett ukrainska civila dö på tv så har man velat göra mer och nu lägger EU snart ett oljeembargo. Så omfattande åtgärder såg jag inte komma, men det gjorde inte de västliga ledarna själva innan kriget heller.

Natomedlemskap för Sverige och Finland är ju nu högst aktuellt, och Ryssland har tidigare hotat med ”konsekvenser”. Hur ska man se på det i ljuset av Ukraina och en kanske förändrad maktbalans?

- Det finns förstås alla incitament för Ryssland att skrämmas och när vi väl har fattat ett sådant beslut så tror jag att Ryssland kommer att göra något, inte minst för att betona sin avskräckningsförmåga framöver. Men jag har svårt att se någon insats som ger Ryssland en riktig vinst i det här läget. En storskalig militäroperation skulle inte funka, en bestraffningsoperation med till exempel kryssningsrobotar skulle eskalera konflikten och säkerställa en förlust på sikt, och cyberattacker är svåra att göra riktigt verksamma på kort tid. Sofistikerade cyberattacker kräver mycket förberedelser och tajming. Jag har svårt att se att de kan göra något som genererar reell vinst.

Utöver vad vi redan pratat om, vilka tycker du är de viktigaste lärdomarna från kriget?

- För svensk del är det behovet av artilleri. Pansarvärnsvapen och luftvärn var det som försenade den ryska invasionen men det var artilleri som slog tillbaka den. Finland har Europas näst största artilleri medan vi i Sverige har 24 eller 48 pjäser… Det finns en del att lära där. Sen ser vi ju att det faktum att Ryssland inte kunde upprätta kontroll över luftrummet spelade stor roll för hur de kunde genomföra sina operationer. Så artilleri, luftvärn och kryssningsrobotar tycker jag är de viktigaste förmågorna för svensk del.

Som Rysslandsforskare då?

- Man måste minnas att rysk riskaptit är mycket större än i väst. Det lärde jag mig den hårda vägen 2014 när jag inte trodde att Ryssland skulle invadera Krim eftersom de hade andra medel att nå sina mål med. Nu var det många som sade samma sak inför denna invasion, men då var det bra att minnas att vi inte kan blanda ihop våra egna riskkalkyler med Rysslands. Vi måste även komma ihåg att Ryssland inte drivs av ekonomisk vinning eller tillväxt som vi. Regimen kan acceptera slag mot sin tillväxt på ett annat sätt än regeringarna i väst.

- Därför tror jag att konflikten med Ryssland kommer att bli långvarig. Dels eftersom den kommer fortsätta i Ukraina, men också för att en del av ryska befolkningen stöder regimen. När deras ekonomi och köpkraft slås i spillror kommer de ju tro att väst är ute efter dem. Det kommer föda ett långsiktigt hat är jag rädd för. Sanktionerna är definitivt rätt och riktiga, men de får också konsekvenser.

‍