Ojämlikt partnerskap med skakig framtid

De är uppe i runt 40 bilaterala möten, det senaste i Moskva i mars, så nog har de lärt känna varandra. Två auktoritära ledare som båda har det ultimata målet om regimstabilitet och att behålla makten, som båda ofta låter deras egen position gå ut över vad som hade varit bäst för det egna landet.

För Rysslandskännaren och forskaren Hugo von Essen är det fullt logiskt att de två ledarna funnit varandra, men om de verkligen står nära varandra är inte lätt att avgöra bakom de retoriska utspelen.

”Man kan se lite schism i retoriken. Det är ofta ganska stora skillnader i hur de beskriver varandra. Putin är mycket mer hyllande, och kommer med komplimanger där han betonar både Xis och Kinas stora makt och betydelse. Medan Xi är betydligt mer återhållsam med komplimanger. Mötet i Moskva i mars gav tydliga exempel. Det var som när kejsaren klappar sin guvernör på huvudet och säger att ’det verkar gå bra för dig, hoppas du vinner nästa val’”, säger Hugo von Essen.

Xi har också varnat och markerat mot Putin flera gånger offentligt, fortsätter von Essen, bland annat om kärnvapenanvändning där Xi tydligt varnat för att den röda linjen inte får överträdas. Xi har också markerat vad gäller Centralasien och den retoriken som funnits gentemot Kazakstan där ryska röster gett uttryck för att ”kanske vi måste denazifiera Kazakastan också”, vilket förstås tolkats som hotfullt för Kazakstan och de andra länderna i Centralasien.

”I ett telefonsamtal i december nämnde Putin det militära samarbetets stora betydelse, medan det utelämnades av Xi. Så det är ofta ganska stor diskrepans mellan deras retorik”, säger von Essen.

‍

Vad bottnar den här diskrepansen i?

”Den reflekterar det faktum att vi har en väldig skev maktbalans i relationen. Den har funnits länge, den fanns innan kriget, men kriget har både belyst och förstärkt den skevheten. Det är en obalans på flera områden: militärt, ekonomiskt och politiskt.” Det betyder inte att Ryssland automatiskt kommer att bli en vasallstat till Kina, menar von Essen. Vi vet heller inte hur, när och varför Kina kommer att nyttja den här makten man har över Ryssland.

”Det kommer att bli en ganska svår balansgång för Kinas del. För det är en risk att man kommer att spela den här handen för hårt, för att tala svengelska. Risken är att man råkar trampa på ömma tår, för Ryssland är väldigt känsligt vad gäller sin självständighet och sin kapacitet att bedriva en självständig utrikespolitik.”

‍

”Även om Ryssland inte kommer att bli någon vasallstat så kommer Ryssland att behöva finna sig i allt större kinesiska krav”

‍

Hur hanterar Putin det? Han själv är ute i revanschistiskt syfte och vill återupprätta storheten med Ryssland och jämför sig med Stalin.

”Jag tror att det tar emot väldigt mycket och för många andra i Ryssland. Även för Putin blir det nog en svår balansgång. Han är fullt medveten om hur väldigt beroende Ryssland är av Kina, i nuläget men ändå mer framöver, men han ser nog också faran, dels utåt att helt tvingas vika sig för Kinas krav, men också faran inhemskt, för en backlash från olika grupperingar, oavsett om det är den stora massan eller högernationalisterna eller säkerhetshökarna eller oligarkerna eller vad det nu är, så är han nog medveten om, eller i alla fall kommer att bli medveten om den stora faran.”

Han tror inte att Putin i nuläget löper någon större risk för intern kritik för att vara underdånig. Det är alltid någon annan under honom som får ta smällen, vanligtvis någon i militärledningen.

Den stora frågan, menar von Essen, är hur Kina kommer att använda sin övermakt i relationen.

”Även om Ryssland inte kommer att bli någon vasallstat så kommer Ryssland att behöva finna sig i allt större kinesiska krav”, säger han och berättar om hur det ser ut på det ekonomiska området där Ryssland sålt stora mängder olja och gas till Kina, men till betydande rabatter.

Den kinesiska närvaron i Rysslands ekonomi har ökat på kort tid. Kinesiska företag har fyllt det tomrum som västvärlden lämnade efter sig, oavsett om det gäller bilar, flygplansreservdelar, maskiner, bankomater eller juridiska tjänster, och även här kan man tänka sig allt större kinesiska krav, menar von Essen.

Ett annat ryskt intresseområde där kineserna vill flytta fram sina positioner och kan komma att ställa olika krav på är i regionerna och här pekar von Essen särskilt på Centralasien som en viktig region för de båda länderna. Arktis är ett annat sådant hett område där Kina vill släppas in av Ryssland.

”Vad gäller militärt så har Kina gått om Ryssland på i stort sett alla militärteknologiska områden, men det finns fortfarande några få områden där Ryssland har sin unika spetskompetens, det gäller till exempel ryska flygplansmotorer, där Kina fortfarande är beroende av Ryssland och där Ryssland försöker hålla emot eftersom det är ett av de trumfkorten som Ryssland fortfarande har på sin hand. Här kan man tänka sig att Kina kommer att kräva att få mer tillgång till den teknologin.”

Trots alla högstämda uttalanden om nära vänskap råder det enligt von Essen fortfarande en hög nivå av bristande tillit mellan Kreml och Peking. Kina plagierar rysk teknologi eller försöker på olika sätt komma åt den. Exemplen på kinesiskt industrispionage är många och flera kineser har dömts för spioneri i Ryssland. Kina missbrukar avtal om militärteknologiskt samarbete och flera teknologiska samarbeten har helt stannat upp eller fått problem. Utvecklingen av en månbas som skulle vara klar till 2035 verkar stå helt still och det gemensamma passagerarflygplan som de skulle utveckla tillsammans för att utmana Boeing och Airbus tycks även det ha gått i stöpet.

Rysk vapenexport till Kina har varit väldigt viktig de senaste decennierna, men den har nu mer eller mindre kollapsat då Kina blivit alltmer militärt självförsörjande. Rysslands vapenexport till Afrika, Mellanöstern och andra delar av världen har också gått ner, konstaterar von Essen.

”Och där ser vi tecken på att Kina börjar fylla även det utrymmet. Ryssland har exporterat väldigt mycket av billiga lågkvalitetsvapen, men det är en marknad som Kina nu utmanar. Samtidigt har Ryssland blivit allt mer beroende av kinesisk teknologi, så Ryssland blir även här den mer juniora partnern”, säger han.

Utåt sett har Kinas politiska och diplomatiska stöd till Ryssland i kriget följt det ryska narrativet som säger att kriget är Natos och västvärldens fel och att Ryssland bara försvarar sina legitima säkerhetsintressen.

”Det ekonomiska stödet har varit en starkt bidragande faktor till att hålla den ryska ekonomin flytande, genom den bilaterala handeln och köp av rysk energi och genom att fylla den ryska marknaden med kinesiska produkter.”

Det har inte funnits något omfattande direkt militärt stöd av vapensystem och ammunition såvitt von Essen vet.

”Däremot har Kina indirekt stöttat de ryska krigsansträngningarna materiellt genom export av olika reservdelar, komponenter till vapensystem, många produkter med dubbla användningsområden, som kinesiska mikrochips som har exporterats till Ryssland och som är viktiga för olika vapensystem, även råvaror med dubbla användningsområden, som metaller. Men också militära komponenter som reservdelar till flygplan.”

‍

‍

‍

Hur ser Putin själv på stödet han får från Kina?

”Han inser vikten av det här stödet men jag tror dock att han hade förväntat sig mer stöd från Kina. Jag tror att man från rysk sida är besvikna på att man inte har fått ännu mer direkt militärt stöd. Det är klart att man inte hade förväntat sig att Kina skulle gå in själv i kriget, men mer omfattande militärt stöd, ja”, säger Rysslandsexperten. Och fortsätter:

”Men när det gäller det ekonomiska och politiska stödet från Kina, som är väldigt omfattande, så är man nog nöjd med det. Putin inser hur oerhört viktigt att det här är för rysk del för att hålla den ryska ekonomin flytande och för att upprätthålla bilden globalt av att Ryssland inte är isolerat.”

Kina fyller en viktig roll för Putin och Ryssland genom att visa länderna i tredje världen att det inte handlar om att hela världen isolerat Ryssland utan att det ’bara’ är västvärlden. Från ryskt och kinesiskt håll lyfter man gärna fram hur liten andel av den globala befolkningen som väst utgör och att en stor majoritet av världens befolkning inte bor i länder som har sanktioner mot Ryssland och bojkottar ryska produkter.

”Kina har inte heller många vänner, utan är också isolerat i sin del av världen och omringat av en ring av fiender – som Japan, Korea, Australien, Aukus, Indien, Vietnam. Båda länderna saknar andra alternativ och behöver varandra som vänner. Det är kanske en av de viktigast drivkrafterna i relationen i och med att man inte har så mycket annat val än att samarbeta och vara på samma sida.”

Ryssland och Kina har en långsiktig plan att utmana västvärlden strategiskt genom att bygga en ny multipolär världsordning där länder som Kina och Ryssland har mer att säga till om, där saker som demokrati och mänskliga rättigheter inte spelar så stor roll och där länder har sina intressesfärer och där andra länder inte ska komma och säga till dem vad som sker inuti ett land.

Hugo von Essen tycket att det är viktigt att påpeka att det fortfarande finns stora skillnader i ambitioner mellan länderna. Kina har allt större ambitioner, medan Rysslands ambitioner och kapacitet blir allt mindre. I den strategiska långsiktiga målbilden så ser han allt större skillnader mellan Ryssland och Kina.

”Inget av länderna är särskilt bra på att utmåla vad som är slutmålet, hur en sådan här multipolär världsordning ska se ut. Man är väldigt bra på att säga vad man inte vill ha, den liberala världsordningen där USA och EU får bestämma.”

Enligt von Essen försöker Kina påverka världsordningen inifrån genom att ta över olika internationella organisationer och genom att tillsätta kineser på viktiga platser som i FN och göra om internationella regelverk för att gynna Kina. Medan Ryssland snarare försöker sabotera och skapa kaos och dra nytta av anarki.

”För Kinas del är det en svår balansgång mellan stödet till Ryssland och relationen till Europa, samtidigt som Xi är mån om landets globala image. Som Kina ser det kommer de närmaste 50 till 100 åren att präglas av rivalitet och konkurrens med USA – politiskt, ekonomisk och militärt”, säger han.

I den här strategiska rivaliteten har Kina två övergripande mål: Man vill inte att EU och Europa alltför tydligt ska tryckas in i USA:s mer hökaktiga syn på Kina. Och man vill inte slåss mot USA och EU samtidigt, man vill köra in en kil där, vill att EU ska vara en lite mer halvneutral mellanaktör. Det andra målet är att man behöver Ryssland som en slags junior partner i den här strategiska rivaliteten. Problemet, anser von Essen, är att de två målen inte går ihop. Att fortsätta stödja Ryssland och ha den här strategiska samsynen och att behålla Ryssland som en junior partner, det alienerar EU och Europa och trycker in Europa i USA:s alltmer hökaktiga sällskap.

”Därför är det en sådan svår balansgång och det är därför som vi ser de här kinesiska fredsinitiativen och de här kinesiska diplomaterna som åker runt i Europa och de här kinesiska försöken att locka Macron och Scholz på olika sätt.”

‍

Handel går före säkerhet, även för Scholz och Macron?

”Ja, delvis tyvärr. Det är exakt samma naivitet som ledde till Rysslands krig mot Ukraina.”

”För Rysslands del gäller att man behöver Kinas stöd i konflikten med väst. Putin pratar gärna om att Ryssland gör sig av med sitt beroende av västvärlden. Men samtidigt byter Ryssland bara ut ett beroende mot ett annat.”

Hugo von Essen gör här en utvikning om det han kallar för yuaniseringen, och det som ett exempel på hur styrt Putins Ryssland kommer att vara av Xis Kina. Användningen av den kinesiska valutan har exploderat i Ryssland. Handeln i valutaparen ökade 8 000 procent under perioden februari-oktober 2022. I januari 2022, det vill säga månaden före Rysslands invasion i Ukraina, utgjorde den kinesiska valutan 1 procent av rubelhandeln, i november samma år uppgick andelen till 48 procent. Till detta kan läggas att Rysslands reserver sedan i december tillåts ha en andel på 60 procent bestående av yuanen, mot hälften tidigare.

Både i handel och i reserver har Ryssland alltså gjort sig beroende av yuanen, vilket von Essen menar att Ryssland är nödgat till på grund av sanktionerna och isoleringen.

”Det blir som en livboj. Men det kan bli farligt för Ryssland då yuaniseringen betyder att Kina får väldigt stor makt över Rysslands handel, ekonomi, penningpolitik, reserver och så vidare. Kina har dessutom en väldigt stark kontroll över valutakursen. Man ser visserligen tecken på att Ryssland börjat sälja av lite yuanreserver för att minska sitt budgetunderskott, men det bygger på Kinas välvilja. Det kan bli en väldigt farlig hållhake, utöver alla andra hållhakar som Kina har”, säger han.

‍

Så kontentan av det du säger är att Putins underläge gentemot Xi är väldigt stort?

”Ja, det skulle jag säga. Sedan vet vi ju inte vad det här kan komma att leda till och när, hur och varför Kina kommer att utnyttja det här.”

När Foreign Affairs nyligen skrev om Xis möte med Putin i Moskva i mars kom man efter att ha studerat bilderna över deltagarna i mötet fram till att hälften i den ryska delegationen var högt uppsatta ryska militärer och personer knutna till rymdforskning. Artikelförfattaren frågade sig vad som beslutades bakom stängda dörrar, och gav själv svaret: Man är övertygad om att här slöts uppgörelser om militära avtal.

‍

Låter det sannolikt i dina öron att det slutits avtal om militära samarbeten och export av vapen från Kina till Ryssland?

”Ja, jag tror att det är sannolikt att det har skett och att det sker saker som vi inte ser eller som vi bara ser toppen på isberget av. Kina har stor erfarenhet av att kringgå sanktioner vad gäller Nordkorea. Vad jag förstår är det mycket svårt att upptäcka med väldig komplexa handelsupplägg. Handel mellan regioner över gränsen är också bra sätt att kringgå sanktioner.”

Hugo von Essen påpekar att han inte är någon militäranalytiker och att han bara har tillgång till öppna källor, även ryska som pekar på att den lokala handeln mellan ländernas gränsregioner används för att kringgå sanktioner.

”Jag gissar att underrättelsetjänster och särskilt amerikanska sitter på väldigt mycket mer information. Se på alla dess offentliga varningar från USA, bland annat från utrikesminister Blinken, om att Kina planerar att kringgå direkt militärt stöd. En rimlig tolkning är att ’vi ser vad ni håller på med’ och att USA på det här öppna sättet varnar för att inte fortsätta med det militära stödet.

‍

Vilka risker tar Putin genom att liera sig så starkt med Xi och Kina?

”Jag tycker att han tar enorma risker för Rysslands framtid som självständig stat, för Rysslands ekonomi, politik och militära kapacitet. Samtidigt har han inte så mycket val i det här läget, givet sanktionerna och den globala isoleringen. Ingen av aktörerna, varken Kina eller Ryssland, har så många val utifrån de nuvarande regimernas mål.”

”Säg att det skulle komma en ny regim i Ryssland som ett resultat av en förlust i kriget, då hade det varit mycket smartare för rysk del att spela ut Kina och västvärlden mot varandra. Nu bränner man alla broar mot väst vilket gör att man inte har något annat val än att binda upp sig mot Kina och göra sig helt beroende. Vilket jag tror långsiktigt är väldigt farligt för Rysslands del.”

‍

Om du skulle spekulera och titta in i spåkulan – hur ser du då att relationen mellan Ryssland och Kina skulle påverkas vid olika utfall av kriget?

”Om utfallet i kriget blir bättre för Ryssland – till exempel en seger eller i vart fall något slags dödläge som gör att Ukraina inte kan utvecklas vidare –, det skulle kunna öka Rysslands värde som Kinas partner och stärka Ryssland gentemot Kina, och kanske göra att Ryssland inte blir en så junior partner och lika beroende och svag, och det skulle kanske göra att Kina blev ännu villigare att stödja Ryssland.”

”Om det däremot blir ett sämre utfall för rysk del i kriget, någon slags förlust, det skulle göra Ryssland till ännu mer giftigt för Kina och till ännu större börda för Kina. Det skulle minska Rysslands värde och därmed kanske leda till mindre stöd och lite mer armlängds avstånd i relationerna. För Kinas del skulle det vara en totalkatastrof om Ryssland förlorar kriget, i och med att det riskerar att leda till ett regimskifte i Ryssland och att man förlorar den här strategiska juniora partnern.”

‍