”Nato bryr sig bara om att det fungerar”
Med ett medlemskap i Nato följer långtgående krav på Sveriges förmåga att skapa ett robust totalförsvar. Det militära försvaret är beroende av både civila myndigheter och försvarsföretag, men också av företag i andra branscher, som av Nato förutsätts ställa upp för alliansen. ”Nato bryr sig inte om vad som är militärt eller privat, bara det fungerar”, säger Kristina Syk, senior projektledare på Säkerhets- och försvarsföretagen, SOFF.
Den hotbild som Sverige har idag är betydligt mer komplex än den som rådde under det kalla kriget, decennierna efter andra världskriget. Då bestod hotet i ett väpnat angrepp, numera kan det även handla om aktioner från främmande makter och icke-statliga organisationer, som sabotage, cyberattacker, desinformation, terrorism eller störningar av försörjningskedjor i handeln.
Den här typen av angrepp kan samtidigt ske utan att de föregås av en formell krigsförklaring eller att de syftar till att inta svenskt territorium. Syftet kan helt enkelt vara att skapa kaos och oro i samhället.
Med Rysslands oprovocerade angrepp på Ukraina har den europeiska säkerhetsordning som Sverige baserat sin säkerhetspolitik på sedan 1990-talet spelat ut sin roll. För Sveriges och Finlands del har kriget inneburit att de båda länderna ansökt om medlemskap i Nato.
Nato ställer oväntade krav
Ett medlemskap i Nato ställer stora, och för många möjligen oväntade, krav på Sverige. I sitt yttrande den 31 oktober 2022 över betänkandet ”Materialförsörjningsstrategi – För vår gemensamma säkerhet” konstaterar SOFF att ett svenskt Natomedlemskap kommer att få betydande konsekvenser inte bara för i Sverige verksamma försvarsföretag utan även för företag i andra branscher.
Enligt Natos stadgar är varje medlemsland skyldigt att säkerställa robusthet inom en rad centrala samhällsfunktioner. Kravet syftar till att säkerställa att varje Natomedlemslands sårbarhet är så låg som möjligt ur både ett nationellt perspektiv och som partner till andra Natomedlemsländer.
”I Nato ses företagen som en del av Natos, dvs. medlemmarnas, militära förmåga. I och med ett svenskt Natomedlemskap värderas företagens kunnande, industriella förmåga och tekniska kompetens som en Natoresurs nästan i paritet med Försvarsmaktens olika förband. Företagens förmåga är alltså en av flera nationella tillgångar och förmågor som medlemslandet Sverige förväntas bidra med till sina allierade”, skriver SOFF i sitt remissvar.
Enligt SOFF avkrävs svenska staten en uppbyggnad av god samhällelig motståndskraft i stort mot kriser och angrepp och att kunna säkerställa en hög försörjningssäkerhet.
”Kravet syftar dock också till att säkerställa att svenska staten och svenska företag har förmåga att möta sina respektive åtaganden mot andra Natomedlemmar i kris eller krig samt för att nå den med Nato avtalade svenska militära operativa förmågan.”
"Nato bryr sig inte om vad som är militärt eller privat, bara det fungerar”
Lyft upp med rötterna
Sverige är ett högindustrialiserat land med en stor export. Detta ser Nato och det gör att förväntningarna och kraven på Sverige blir stora, menar Kristina Syk, senior projektledare på SOFF.
”Om Sverige går med i Nato måste försvarsplaneringen lyftas upp med rötterna och placeras i en Natokontext. Det är en fråga för hela Sverige, både det offentliga och privata, och berör långtifrån enbart det militära. Hela vår förmågekedja måste fungera. Nato bryr sig inte om vad som är militärt eller privat, bara det fungerar”, säger Kristina Syk.
Förutom de renodlade försvarsföretagen finns det i Sverige många andra företag som tillverkar produkter för försvarsmarknaden. Även dessa företags leveranser – både som huvud- och underleverantörer – är ofta viktiga för andra Natomedlemmars försörjning och militära förmåga.
Vid ett medlemskap för Sverige i Nato kommer därför staten få krav på sig att säkerställa att dessa företags leveranser kan fortgå under alla beredskapsnivåer. Exempel på sådana företag är leverantörer av specialstål, kullager och elektronik samt svenska underleverantörer av insatsvaror för tillverkning av stridsfordon.
Även andra företag påverkas
Men också en rad andra företag har verksamheter, teknologikunskap,produktionskapacitet, produkter i Sverige som kan anses vara särskiltbetydelsefulla ur ett Natoperspektiv. Som exempel kan nämnas telekomföretagetEricsson och fordonstillverkarna Scania, Volvo Lastvagnar, Atlas Copco och SSAB.Ett Natomedlemskap kan alltså innebära att staten får ansvar för att säkerställaäven dessa företags möjlighet att försörja andra Natomedlemmar med produkteroch tjänster under kris och krig.
Enligt SOFF kommer Nato vid ett svenskt medlemskap i alliansen att kontinuerligt bedöma Sveriges totalförsvarsförmåga, men också förmågan att stödja andra allierade i kris och krig. Samtidigt är statlig samverkan med i Sverige verksamma försvarsföretag och företag i andra branscher helt avgörande för totalförsvarets funktion och robusthet.
”Bristande eller otillräcklig fredstida integration av i Sverige verksamma företag i det svenska totalförsvaret i stort, och bristande samverkan mellan det svenska militära försvaret och inhemska företag i synnerhet, kommer sannolikt att uppmärksammas. Och ifrågasättas”, skriver SOFF och efterlyser att Sveriges totalförsvarsförmåga byggs upp skyndsamt. Det räcker inte att tillsätta fler utredningar.
"Det går inte att köra med samma långsamma processer som tidigare"
Kräver nytt tänkesätt
”Detta är en stor säkerhetsfråga för Sverige oavsett Nato, men med Natoansökan har det nu blivit väldigt tydligt. För att få det att fungera måste samarbetsformerna mellan myndigheter och företag utvecklas. Man måste tänka på ett helt nytt sätt, vilket kräver att myndigheter och politiker blir mer aktiva”, säger Kristina Syk, som menar att det lär krävas en stor kompetens från staten sida och att den måste vara beredd på att kunna förhandla om i princip allt.
”Det går inte att köra med samma långsamma processer som tidigare. Staten måste vara mer villig att ta risk, till exempel vad gäller samarbeten och dialog med företagen.”
Bilden blir inte mindre komplicerad av att staten har huvudansvaret för totalförsvaret och för krisberedskap och att staten kan använda så kallad förfogandelagstiftning under höjd beredskap eller om Sverige är i krig.
Jämfört med hur det såg ut under kalla kriget lär inte statens beroende av företagens kompetens inom teknik och innovation ha minskat, snarare tvärtom. Samtidigt är statens rätt till insyn, kontroll och styrning av till exempel aktiebolag i fredstid är mycket begränsad. En viktigt fråga, som inte riktigt adresserats än, blir då hur samverkan mellan företag och staten ska se ut vid ett angrepp eller en krissituation som inte övergår i höjd beredskap eller krig, det vill säga när förfogandelagstiftningen inte är tillämpbar.
Tomma lager i fred och krig
”Det är en utmaning. Det hjälper inte att förfoga över ett lager om det är tomt. Finns det inte prylar i fred, finns de heller inte i krig. Samarbete och avtal måste därför till mellan staten och företagen. Står det inte i ett avtal kan man inte räkna med att det finns”, säger Kristina Syk.
Trots de många svåra säkerhetspolitiska frågor som Sverige nu står inför är hon ändå optimist.
”Resiliensarbetet är på god väg. Vi är en stark industri- och innovationsnation och har ett gott företagsklimat, och Nato vill att Sverige är med och utvecklar ett holistiskt perspektiv. Jag tror att Sverige har ett guldläge att både kunna bidra och påverka. Men det förutsätter att vi hittar samarbetsformer i hela systemet. Vi behöver bli mycket tydligare vad gäller samhällssäkerhet och beredskap”, säger Kristina Syk.
