MUF: "Vem tar ansvar när förråden ekar tomt?"

Trots att mycket är bättre har en del blivit sämre

Mycket händer i försvars- och säkerhetspolitiken. Rysslands invasionskrig mot Ukraina är inne på sitt 3:e år, utan något stopp i sikte. Kriget har väckt västvärlden och inte minst Sverige från en tid av försvarspolitisk likgiltighet. Sverige har gått med i NATO, det civila försvaret har fått en egen plats på den politiska arenan med beredskap för kris och krig. Inte minst Försvarsmakten som på 1990- och 2000-talet reformerades till ett insatsförsvar ska återigen byggas upp till ett fullskaligt invasionsförsvar. Mycket pengar är i rörelse och många vill ha en del av kakan. Någonting som resulterat i att Försvarsmaktens resurser och handlingsrörlighet blivit sämre trots stora budgettillskott.  

Sveriges största intresse att Ukraina vinner

Det krävdes att ryska soldater skulle invadera ett fredligt demokratiskt europeiskt land, inte längre än 70 mil från Sveriges gränser, för att våra politiker fullt skulle vakna. De vaknade till mardrömmen som det allvarliga säkerhetspolitiska läget i världen utgör. Om man lyssnar noga kan man nästan höra Peter Hultqvist viska ”vi har varit naiva” i bakgrunden på riksdagsdebatterna. Tidöregeringen har gjort mycket för att stärka Sveriges försvar. Stora reformer och budgetökningar för det militära och civila försvaret som exempel, för att inte tala om Sveriges stöd till Ukraina på ca 37 miljarder varav 30 miljarder i militärt stöd. Ett stöd Ukraina verkligen behöver. Det är i Sveriges största intresse att Ukraina vinner och att kriget inte sprider sig längre in i Europa. Med det sagt kan Sverige inte vara ”naiva”, vi måste förberedda oss för att ett fullskaligt väpnat angrepp på svenskt territorium inte är en fantasi utan ett aktivt påtagligt hot. Som svensk måste man både vara beredda på att det värsta kan ske på hemmaplan samtidigt som vi stödjer våra vänner på frontlinjerna i Ukraina.

Strikt materiellt har Sverige skickat 50 stridsfordon 90, 10 stridsvagnar 122, 8 Archersystem, 10 stridsbåtar 90, och 20 gruppbåtar till Ukraina. Regeringens avsikt är att Försvarsmakten ska ersättas med nytt material för att kompensera för det som donerats till krigsinsatserna i Ukraina. Trots detta lyser Försvarets Materielverks (FMV) beställningar till försvarsindustrin med sin frånvaro. Arméchef Jonny Lindfors har bekräftat att det saknas pengar för att kunna ersätta det som skickats i väg. Försvarsmakten har inte tillräckliga resurser för att fortsätta växa i den takt politikerna eftersträvar. Krigsförmågan kan inte öka utan tillräcklig materiel oavsett hur många krigsförband vi upprättar på pappret.

Mer än bara brist på krigsutrustning

Försvarsmakten har inte bara brist på stor krigsutrustning. Antalet värnpliktiga ökar år för år. Fler och fler ska utbildas och fler och fler kommer att förväntas vara villiga att betala det ultimata priset om kriget kommer till Sverige. Trots detta är bristen på personlig materiel för våra värnpliktiga så påtaglig att pliktrådet vid flertalet tillfällen rapporterat brister på sådant basalt som regnställ, underkläder, och mat. Vi kan inte förvänta oss att försvaret ska kunna leverera välutbildade soldater med gott stridsvärde och vilja att strida för Sverige om vi inte ger dem tillräckligt med resurser för att täcka de mest basala behoven.

Sverige är ett fredsskadat land.

Sverige är ett fredsskadat land. 200 år av fred har gjort att vi svenskar ser krig som någonting man läser om i historieböckerna, inte någonting som kan bli verklighet. Regeringen måste ta ansvar för att Sverige har den beredskap som krävs, och det kommer att kosta. Krigsmateriel är dyrt och statsbudgeten är ansträngd men i krig krävs uppoffringar och Europa befinner sig i krig. Än så länge har kriget inte tagit sig till Sverige och för att se till att Sverige fortsätter vara i fred krävs avskräckande medel, genom NATO, och genom tröskeleffekt.  

‍

‍

Douglas Thor

Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet

‍