Kina en bricka i spelet om Ukraina

”Vad rörde sig i Vladimir Putins huvud när han på kvällen den 4 februari 2022 hade bänkat sig på OS-läktaren i Peking? Kanske tänkte han på den nya spelplan som snart skulle möblera om världen. Trupper på hundratusen man stod redan och väntade runt Ukrainas gränser.”

Så inleder journalisten, författaren och Kina-kännaren Gunnar Lindstedt sin högaktuella och i dagarna nyutkomna reportagebok ”Stormvarning från Kina”. Boken har sin utgångspunkt i Lindstedts många resor i Kina som journalist, från den första 1977 till den senaste strax före pandemiutbrottet. Med historien från de senaste femtio åren som fond skildrar han de politiska förändringar som leder fram till dagens situation där de forna fienderna och konkurrenterna om den rätta läran, Kina och Ryssland/Sovjetunionen, nu är såta vänner.

”Några timmar innan OS-invigningen hade Xi Jinping tagit emot honom under pilträden på Diaoyutais pittoreska gästhem. Det var här som president Richard Nixon inkvarterades när han femtio år tidigare träffade Mao Zedong. Då gick USA och Kina ihop mot Sovjetunionen, nu är det Kina och Ryssland som förenas mot USA och väst. Då som nu chockades världen av de snabba scenförändringarna.”

‍

Underskattat Kinas roll

”Kina är en avgörande faktor för hur det ska gå i Ukraina. Det är ett faktum som jag tycker har underskattats i den svenska debatten”, säger Gunnar Lindstedt som i sin bok formulerar det så här: ”Många som hyllat Ukrainas krigslycka och förutspått Vladimir Putins totala nederlag har helt underskattat Kinas roll i konflikten.”

Den allians som slöts mellan Kina och Ryssland vid Putins besök under OS i Peking, tre veckor före ryssarna startade angreppskriget mot Ukraina, är långsiktigt strategisk för Kina, menar Lindstedt.

”Vi har en helt ny vindriktning, en multipolär världsordning som syftar till att USA ska förlora sin position som nummer ett i världen. För Kina är Ryssland ett viktigt verktyg i den målsättningen”, säger han.

En avgörande händelse som stakade ut en ny riktning inträffade när Putin höll tal vid säkerhetskonferensen i München 2007 inför de församlade världsledarna, berättar Lindstedt i boken. Putins anförande har pekats ut som den definitiva vändpunkten i förhållande till väst”, skriver Lindstedt och citerar tidningen Politico: ”Efter att först ha gett Putin ett artigt välkomnande, reagerade publiken – även de som delade Putins kritik av Irakkriget – med chock, oro och till och med anstöt. I motsats till den optimism som fortfarande präglade bedömningen av Ryssland lät det som om Putin drev mot ett nytt kallt krig.”

‍

Putin monterade ner västrelationer

Det som chockade publiken var att Putin förkastade den ”unipolära värld”, ett världspolitiskt system med en enskild stat, USA, som ledare. Lindstedt skriver:

”Efter sitt tal började Vladimir Putin även i handling montera ner sina relationer till väst. Flera nedrustningsavtal övergavs och trupper skickades till Moldavien och Georgien för att genomföra en militär invasion av Georgien. Många i väst hoppades på en liberalisering när Dmitrij Medvedev våren 2008 valdes till Rysslands president (Putin höll sig i realiteten kvar vid makten bakom kulisserna och innehade posten som premiärminister). För att markera en önskan om förbättrade relationer med Kina gjorde Medvedev sin första utlandsresa som president till Peking.”

Samtidigt hade Kina vuxit sig allt starkare, inte minst med benägen hjälp av västföretagens enorma investeringar i landet. Jämfört med när Sovjetunionens mäktige Stalin mötte Mao, ledaren för ett då utfattigt Kina, är styrkeförhållandena nu ombytta. Nu är det Xi som kan diktera villkoren.

Xis och Putins allians, 4 februari-deklaration, syftar till ett partnerskap ”utan gränser”. För Kina finns flera fördelar med alliansen, anser Lindstedt.

”Alliansen sysselsätter USA i väst med kriget i Ukraina samtidigt som Kina mer ostört kan operera i Sydostasien. Kina kan köpa billig olja och gas av Ryssland och bygga upp sitt oljelager. Kina kan också leverera vapen. Hittills har Kina exporterat drönare och sikten. Man behöver inte längre köra fartygen genom Malackasundet, som USA skulle kunna blockera om det blev en allvarlig konflikt, utan i stället ta landvägen till Ryssland som man har en 400 mil lång gemensam gräns till. När det förut var spänt mellan länderna hade Kina 100 000 soldater vid gränsen. Det slipper Kina nu när de båda länderna är vänligt sinnade till varandra”, säger Lindstedt.

Om Ryssland skulle vara på väg att förlora, hur kommer då Kina att agera, frågar sig Lindstedt retoriskt. Kommer man att gå in mer aktivt och skicka vapen och ammunition som är en väldigt viktig faktor i kriget?

‍

Accepterar inte en rysk förlust

”Kina kommer aldrig att acceptera en rysk förlust i Ukraina. Den främsta anledningen är att då skulle Xi själv falla. Så de ser till att hålla varandra om ryggen. Jag skulle säga att Kina inte har varit neutralt när man levererat drönare och gevär som kan användas både civilt och militärt.”

USA:s utrikesminister Antony Blinken har varit tydlig med att den röda linjen passeras om Kina levererar vapen till Ryssland. Om Xi inte lyssnar på Blinken och trotsar USA förväntas amerikanerna svara med sanktioner. Och vad gör då Europa? Ska Europa ändra relationen till Kina? Åsikterna inom EU går i sär om Kinas ambitioner att vara neutrala, menar Lindstedt som pekar på skarpa uttalanden från EU:s utrikesminister Joseph Borell gentemot Frankrikes president Macron.

”Handel står mot säkerhet. Macron försöker lirka sig in som fredsförhandlare. Det är livsfarligt. För det är precis det som Xi vill”, säger Lindstedt.

Kinas president har under den senaste tiden tagit flera internationella fredsinitiativ. I mars lyckades han få antagonisterna i Mellanöstern, Saudiarabien och Iran, att normalisera sina relationer. Framgången för Xi var förödmjukande för USA vars position som världens ledande nation fick sig en törn.

‍

‍

Fredsmäklare i Ukraina

Viljan att framstå som fredsmäklare gäller i högsta grad även i Ukraina. Någon månad före sitt besök i Moskva i april presenterade Xi en 12-punkters fredsplan för Putin. Fredsplanen är ett tecken på att Kina både vill vara en medlare och en ekonomisk spelare i Ukraina, skriver Foreign Affairs i en artikel (“How China could save Putin’s war in Ukraine”, publicerad den 26 april 2023):

“Det (Kina) vill vara vid bordet, så när kriget tar slut kan det agera utifrån sina ekonomiska intressen. Kina kommer att göra allt vad man kan för att vinna freden”, skriver Foreign Affairs och utvecklar därefter ett resonemang som går ut på att Kina är berett att ta risken att i hemlighet bistå Ryssland militärt med dödliga vapen.

Så länge det militära stödet inte upptäcks eller inte fullt ut kan bevisas kan Kina fortfarande kunna gå runt och bära fredsmanteln i Ukraina. Om Washington då fördömer Peking för att utrusta ryssarna militärt och inför sanktioner mot Kina riskerar det att slå in en kil i den transatlantiska alliansen mellan USA och länderna i Europa som är rädda för att sanktioner skulle gå ut över affärerna med Kina. USA skulle i ett sådant scenario riskera att hamna ute i kylan, enligt Foreign Affairs.

Artikelförfattarna spekulerar i att Kina till och med skulle vara berett att leverera vapen öppet till Ryssland. En sådan involvering i kriget skulle vara en signal om en formell allians med Ryssland och skulle starta ett nytt kapitel i internationella affärer och leda till en global konflikt och en direkt fientlig relation mellan Kina och västländerna.

‍

Samtalet med Zelensky

Nästa fredsinitiativet från Xi Jinpings sida var telefonsamtalet med Zelensky i slutet av april. Det är inte mycket som har kommit ut av samtalet som varade en timme, varav hälften går bort i översättningar. ”Samtal och förhandling” är den enda vägen ut ur kriget ska Xi ha sagt. Enligt Aftonbladet skrev kinesiska medier efter samtalet att ”alla berörda parter bör hålla sig lugna och återhållsamma i hanteringen av kärnkraftsfrågan och verkligen se på framtiden, deras eget öde och mänskligheten som en helhet, och arbeta tillsammans för att hantera krisen”.

Spekulationerna om varför Xi valde att ta samtalet vid denna tidpunkt är många. Vissa bedömare menar att det beror på ryssarnas oförmåga på slagfältet.

”Troligast är att Xi valde tidpunkten för att Ukraina förbereder en våroffensiv och att man på detta sätt hoppas kunna försena den. Alla framgångar för väst är ett bakslag för Xi. Det är ett proxykrig från båda håll”, säger Lindstedt som samtidigt menar att det är orealistiskt att Ukraina skulle låta sig påverkas.

”Zelensky sa efteråt att det var ett givande samtal. Han inser att Kina är avgörande för kriget, och kanske gör det att han på detta sätt också kan pressa USA och väst på mer vapen. Dock är det omöjligt med fredssamtal under ockupation. Fredsutspelets brist är att det säger inget om att Ryssland ska dra sig tillbaka.”

‍

Rysslands tysta partner

Under det första krigsåret har Kina varit Rysslands tysta partner, skriver Lindstedt i boken. Flera gemensamma militärövningar har genomförts mitt under brinnande krig i Ukraina. Förutom leveranser av en mängd drönare har kinesiska vapenfabriker via bulvanföretag sålt radarutrustning, infraröda kameror och annan materiel till den ryska krigsindustrin.  Även kontakterna mellan Nordkorea och Ryssland har förbättrats sedan kriget inleddes. I all hemlighet har Nordkorea försett Ryssland med ett betydande antal artillerigranater, enligt amerikanska försvarsdepartementet, som Lindstedt refererar till.

Vidare skriver han att importen från Ryssland har ökat med 43 procent under det första krigsåret, främst olja och naturgas. Exporten av chip till Ryssland från Kina, produkter som kan användas militärt, har också stigit kraftigt.

Exporten i övrigt går däremot inte så bra, menar Lindstedt. USA backade med 17 procent i första kvartalet i år. I övriga västländer ligger det på ungefär samma nivåer. Det enda som går upp är Ryssland och Afrika.

”Det är tydligt att Kina riktar sig mot länderna i tredje världen och Bricländerna. Man spelar på missnöjet mot USA och skiftar om handeln från väst till tredje världen. Kina vill ha bort USA-andan och mobilisera tredje världen i det arbetet. Det är allvarligt, då diktatur står mot demokrati”, säger han.

Samtidigt menar Lindstedt att Kina inte är en så säker och stabil makt som en del andra bedömare vill hävda.

”Det finns många svagheter i det kinesiska systemet. Xi är mer skraj och ekonomin är bankrutt. Det har blivit svårare för kinesiska bolag i väst. Befolkningsminskningen i landet talar inte heller för att Kina blir världens ledande industrination”, säger han.

‍