KDU: "Vem tar ansvar för upprustningen?"

I många år har både den svenska Försvarsmakten och försvarsindustrin tvingats till magra förhållanden av svenska politiker som blundat för hotet från öst. Nedrustningen av svenskt försvar kan tillskrivas flera regeringar av olika partifärg – men KDU har länge förespråkat ett starkt svenskt försvar. Nu, mer än på många år, är det angeläget att myndigheterna agerar i den riktningen.

Försvarsmakten står mitt i en massiv upprustning men få verkar vilja stiga fram och ta ansvar för hur det ska ske så snart som möjligt. I två raka statsbudgetar har försvarsbudgeten ökat kraftigt – med hela 44 miljarder kronor mellan 2022 och 2024. Samtidigt kan vi återkommande läsa vittnesmål om för snålt tilldelad materiel eller rent av undermålig materiel. Självklart löser sig inte allt med en bättre statsbudget under ett enskilt år, men att det saknas tillräckligt med uniformer i rätt storlekar eller underkläder som inte orsakar sår är problem som är direkt pinsamma.

Bollen ligger hos FMV

Stora ekonomiska tillskott har skett i syfte att stärka Försvarsmakten. Det finns en förväntan från såväl politiker som medborgare att dessa stora – och nödvändiga – tillskott går till att höja svensk försvarsförmåga. En helt central del i att öka svensk försvarsförmåga är att ha en försvarsindustri som kan försörja Försvarsmakten med materiel över tid och då måste också staten ta ett större ansvar. Försvarsindustrin behöver långsiktighet från staten – FMV borde erbjuda långa kontrakt, annars riskerar vi att stå utan ammunition i en krigssituation.
‍

Det räcker dock inte med att nöja sig med ersättningsköp för Ukraina-stödet, FMV måste beställa avsevärt mycket mer än så för att Försvarsmakten ska nå den nödvändiga förmågehöjningen. Försvarsmaktens upprustning har inletts från ett magert tillstånd och FMV måste således sikta högre och längre än tidigare ambitioner.
‍

FMV slår gärna ifrån sig kritik om att myndigheten är för passiv med att de lagt beställningar på drygt 88 miljarder kronor de senaste två åren. Det räcker dock inte med att nöja sig med ersättningsköp för Ukraina-stödet, FMV måste beställa avsevärt mycket mer än så för att Försvarsmakten ska nå den nödvändiga förmågehöjningen. Försvarsmaktens upprustning har inletts från ett magert tillstånd och FMV måste således sikta högre och längre än tidigare ambitioner.

Genom att peka med hela handen till industrin och säga som det är, att vi kommer behöva köpa väldigt mycket materiel under många år framöver, ges industrin mer rimliga förutsättningar att göra nödvändiga investeringar för att bygga ut produktionskapaciteten. Det är illa att detta ännu inte gjorts men det är bättre sent än aldrig. Det är viktigt att såväl FMV som ansvariga politiker är tydliga med att en återgång till svältkosten som präglat försvarspolitiken de senaste decennierna är helt utesluten. På den sista punkten har regeringen hittills varit tydlig, nu ligger bollen hos FMV.

Politiker måste ta ansvar

I väntan på att FMV agerar och ger industrin långsiktiga ramar att arbeta med så finns en risk att försvarspolitiker försöker fylla det tomrummet med nonsens som tar fokus från seriösa åtgärder och prioriteringar. Peter Hultqvists (S) bisarra utspel om att staten skulle köpa aktier i Saab under Folk och försvars rikskonferens tidigare i år är ett sådant exempel. Den tidigare högljudda Nato-motståndaren Hultqvist (S) borde ägna sig åt att stärka industrins förutsättningar – istället för att köpa upp den.  

Den svenska försvarsindustrin vågar inte göra tillräckliga investeringar i sin produktionskapacitet med rädsla för att materielinköpen kommer utebli i framtiden, med historisk svältpolitik som bakgrund. Rädslan är befogad och det ligger därför stort ansvar på såväl myndigheter som politiker att undanröja sådana hinder så att produktionen av försvarsmateriel kan ta fart på riktigt. Sveriges säkerhet står på spel och frågan kvarstår, vem tar ansvar för den svenska upprustningen?
‍

‍

‍

Stefan Sarmes

Förbundsordförande KDU

‍