”Kärnan i totalförsvaret är privata bolag”
Kriget i Ukraina har kastat in Sverige i ett krisläge. För att lösa utmaningarna kring vapenförsörjning och totalförsvarets förmåga måste staten och näringslivet snabbt börja samarbeta på ett sätt som kanske aldrig har gjorts i modern tid. ”Vi behöver ett nytt mindset där staten inte ser på näringslivet med beröringsångest”, säger Johan Sjöberg, försvars- och säkerhetspolitisk expert hos Svenskt Näringsliv, som även menar att bland företagen måste många bli bättre på att förstå hur myndigheterna fungerar.
I statsminister Ulf Kristerssons tal på Folk och Försvar om Sveriges roll i Nato lyfte han fram den svenska försvarsindustrin som en av landets stora styrkor och en viktig byggsten i vårt framtida medlemskap.
Har statsministerns uttalande någon bäring på försvarspolitiken? Kan man förvänta sig några specifika åtgärder som kommer att vidtas?
”Det är en väldigt tydlig signal som vi velat se under en lång period. Det handlar om att vi följer gängse synsätt som redan är etablerat i andra länder, det vill säga att när man pratar om det militära försvaret så inkluderar man också industrin. Jag hoppas att det leder till att man inte tittar på det militära försvaret som något separat och industrin som något separat, utan att det militära försvaret är både de som är köpare och de som är säljare. Jag hoppas verkligen att det kan få ett förändrat synsätt.”
”Kärnan i totalförsvaret i stort är privata bolag, det är näringslivet. Privat näring är inte bara samhällsbyggande och det som står för Sveriges välstånd, utan är också det som försörjer nästan alla samhällsviktiga områden. Ska jag vara lite kritisk till hur det hanterats tidigare så tycker jag att det verkligen är bra att man nu något sent fått upp ögonen för den verklighet som ändå finns. Sedan återstår det att se vilket genomslag det får i praktiken för vår försvarspolitik, och där har den pågående försvarsberedningen ett viktigt uppdrag att nu, till exempel i den säkerhetspolitiska delen i deras rapport, faktiskt lyfta in näringslivet som en säkerhetspolitisk aktör.”
Vilken effekt kommer ett svenskt medlemskap i Nato få för i Sverige verksamma försvarsföretag?
”Vad är ett försvarsföretag? Om man med ett försvarsföretag begränsar det till att endast tala om företag som har det militära försvaret som huvudmarknad, då är det en sak. Men pratar man om försvarsföretag som har till sin huvuduppgift eller sin affärsidé att försörja totalförsvaret, det är två olika perspektiv. Effekterna av ett Natomedlemskap är för båda kategorier är ganska så omfattande och positiva. Nya marknader öppnar sig. De allierades marknader kommer också att öppna sig på ett annat sätt. Sedan förväntar vi oss att det leder till ökade beställningar till företagen i stort.”
Hur långt sträcker sig kravet på att kunna stödja andra Natomedlemmar i krig och kris?
”Någon formell skyldighet för näringslivet att stödja andra Natomedlemmar finns inte annat än genom de avtal som finns. Men vad det handlar om är de möjligheter som finns. Jag tror att företagen genom egna initiativ inom sina verksamhetsområden kommer att se stora fördelar och möjligheter att stödja andra Natomedlemmars myndigheter, men också andra bolag i Nato som är verksamma inom området.”
Hur ser du på statens roll och ansvar för att Sverige ska leva upp till Natos krav på militär förmåga? Vilka krav har Nato på Sveriges förmåga att skapa ett robust totalförsvar?
”Dels måste vi kunna leva upp till den kollektiva försvarsförmågan. Det gör vi i stort sett redan idag. Vi får inte vara alltför blygsamma som vi är ibland. Vi är ett ytterst kompetent land som har stora resurser. Sedan finns det en tydlig målsättning att alla Natoländer ska leva upp till målsättningen om försvarsutgifter på 2 procent av BNP, och där har vi en ganska lång resa att göra. Det handlar också om att vi utöver det ska kunna leva upp till att spendera minst 20 procent av försvarsutgifter på anskaffning av militär materiel. Vi får inte heller glömma bort att utvecklingen av totalförsvarsförmågan ställer krav på ett nytt sätt att samordna resurserna inom forskning och innovation. En stor mängd teknologier kan användas i både civilt och militärt syfte. Det ställer nya krav på forskningspolitiken och hur staten agerar som beställare av ny teknologi.”
”Det är inte staten utan privata bolag som levererar de här förmågorna som sedan omsätts av ansvariga myndigheter och försvarsmakter. Det är viktigt att staten är tidigt ute och upphandlar det som kommer att behövas. Och att det förs en helt annan typ av dialog med näringslivet om förutsättningar och vad det innebär.”
”Det är få bolag som bara producerar och levererar till Försvarsmakten och våra myndigheter. Staten har också ansvar för att kunna bidra med rätt förutsättningar för att de här bolagen ska kunna agera internationellt i enlighet med andra åtaganden. Ytterst handlar det om att företagen ska vara konkurrenskraftiga för att kunna leverera.”
”Ser man till totalförsvaret och de åtaganden som framgår av artikel 3 så måste man ha en nationell robusthet och den svarar varje land själv för, alltifrån robust infrastruktur till energiförsörjning som måste tillses att den utvecklas och förstärks på rätt vis. Och det är så klart inte positivt att vi har en underhållsskuld för transportinfrastrukturen som uppgår till snart någonstans mellan 80 och 100 miljarder kronor. Visst behöver det göras satsningar, men samtidigt om man jämför oss med många andra ledande allierade länder ligger vi ganska långt fram ändå.”
Hur ska företagen integreras i ett totalförsvar? Och är det angeläget?
”Det är extremt angeläget. Man skulle kunna vända sig mot frågeställningen då man av den kan få känslan att totalförsvaret är en sak och näringslivet något annat. Det handlar inte om hur de ska integreras. Jag skulle säga att företagen är totalförsvarets kärna. Företagen måste kunna bedriva sin verksamhet och göra det de är bäst på, men vi måste också få till en mycket djupare och tydligare dialog och nya format för samarbete mellan det offentliga och privata i de här frågorna så att vi får tydligare behovsbilder.”
Hur ska det gå till och var står staten och näringslivet idag?
”De sker blygsamt men det sker steg i rätt riktning. Vi har bland annat det nyligen tillsatta tvärsektoriella Näringslivsrådet på strategisk nivå där tanken är att den här typen av frågor ska kunna lyftas. Men jag tror att vi behöver ett nytt mindset där staten inte ser på näringslivet med beröringsångest. Vi måste kunna byta lägesbilder och ha informationsutbyte. Vi måste över huvud taget kunna jobba tillsammans mot ett gemensamt mål. Till att börja med handlar det om att staten vågar förstå hur näringslivet fungerar.”
Är det i något avseende problematiskt att en viss del av försvarsindustrin är utlandsägd?
”Nej, jag tror inte det. Det är den verklighet vi lever i idag, och det tror jag att man varken kan eller bör förändra på något sätt. Tanken på att vara självförsörjande inom kritiska områden är en tanke som bygger på nostalgi om hur det en gång i tiden var, men nu ser inte marknaden ut så längre och då gäller det att anpassa sig och utifrån givna förutsättningar skapa ramar och robusta avtal och upphandlingar.”
I många andra Natoländer är staten ägare i försvarsföretag. Det har vi inte längre i Sverige. Hur ser du på det?
”Sverige skiljer sig från många andra länder. Vi har ett mycket större internationell handelsberoende jämfört med majoriteten av andra EU-länder. Det är den väg vi har valt sedan lång tid tillbaka. Jag tror inte det är en lösning att staten bygger upp egen kapacitet, för det har den varken resurser eller kompetens till, utan vad det handlar om är i stället att se fördelarna med att vi har försvarsindustrin i så stor utsträckning i privat ägo och att dra nytta av det.
Du pratade tidigare om en beröringsångest hos staten. Kan det finnas ett mentalt motstånd från statens sida att närma sig privata företag jämfört med om de hade varit statliga?
”Ja, det tror jag definitivt. Jag tror också att det handlar om en okunskap kring hur näringslivet fungerar. Det gäller att se hur verkligheten ser ut och att se det som något positivt.
Du nämnde om det nyligen startade Näringslivsrådet och att ni har börjat inleda en dialog med varandra. Hur bråttom är det? Går det tillräckligt snabbt?
”Nej, det går inte tillräckligt snabbt. Jag tror att det är mycket brådskande eftersom vi befinner oss mitt i en kris. Så jag önskar att vi speedar på det hela. Till att börja med handlar det om att vi måste ha den här dialogen. Vi måste lämna stadiet av samverkan och börja samarbeta på ett annat sätt, som att dela information och lägesbilder och allt vad det kan vara. Och att staten också tydliggör vilka behov som föreligger.”
Vad har du för förhoppningar om att kunna snabba på den processen?
”Ja, det finns ju ingen illvilja hos våra kollegor på myndigheter och i Regeringskansliet och i politiken. Jag tror att alla vill det. Sedan är frågan om vi har ett system, en struktur, en myndighetsutövning som möjliggör det. Jag tror att viljan finns där. Men sedan har jag realistiska förväntningar på att det faktiskt kommer att ske. Jag tycker mig ändå kunna skönja att det tas mer initiativ idag och det anförs ofta från offentligt håll att det här måste ske. Så någonstans har jag en försiktig förhoppning om att vi på vissa områden ska kunna få en snabbare process.”
Så var ligger problemet?
”Jag tror inte bara det finns en förklaring. Dels har det byggts upp ett gap mellan det privata och offentliga. Kanske i någon förhoppning om att om man håller isär det hela så innebär det att risker för korruption minskar och att det inte blir en sammanblandning av ansvar. Ett problem är att det finns en bristande förståelse, kunskap och kompetens inom offentlig sektor om vad privata sektor är och vilka förutsättningar som gäller för företagsamhet. Sedan tror jag också att det finns ett problem med att det är väldigt många inom näringslivet som inte vet hur myndigheterna fungerar.”
Kan vissa företag i Sverige få en särskild roll inom Nato vad gäller teknikutveckling?
”Ja, det tror jag. Vi har en tekniksektor som är i framkant. Vi har många startups, vi har stora internationella bolag som är i framkant på många områden. Jag tror definitivt att vårt teknikutvecklingsbidrag till alliansen kommer att vara betydande.”
Som du ser det, är det något specifikt konkret som svenska försvarsindustrin ska utveckla vad gäller högteknologiska produkter?
”Saab sitter på en kompetens inom många områden som jag tror kommer att vara till gagn för hela alliansen. Du har stora företag som Volvo och Ericsson, och mindre företag som sitter på innovativa lösningar i enskilda frågor. Jag tror att vi på många områden har stora möjligheter att etablera oss.”
Den statsfinansierade forskningen på försvarsområdet har ökat rejält de senaste åren, från att tidigare ha gått ner mycket. Vad kommer ut av den här forskningen? Hur effektiv är den? Något som behöver förbättras?
”Den största effekten kommer vi få genom ett fördjupat samarbete mellan näringsliv och myndigheter och statliga bolag. Och att vi på ett annat sätt ser synergier mellan dem och kan jobba gemensamt med forskningen. Det är viktigt att staten skapar bra förutsättningar för forskning. Mycket av framgången ligger i att kunna vara konkurrenskraftig internationellt. Sverige är inte heller av den storleken att vi kan hantera forskningsresurser enkom inom landets gränser utan man kommer att behöva ha samverkan och samarbete och olika gemensamma projekt internationellt för att kunna klara av det. Men jag tror att vi har en väldigt viktig roll att spela. Jag hoppas att vi kommer att se än mer satsningar på forskning och utveckling.”
Vi har ju tidigare sett att exempelvis Saab haft internationella samarbeten kring i utvecklingen av Gripen. Hur ska samarbeten gå till?
”Det kommer nog inte att finnas någon patentlösning. Det handlar nog framför allt om att skapa lyhördhet från statens sida där man lär sig mer om hur en viss sektor fungerar och hur forskning och utveckling fungerar inom en viss sektor att man också har en dialog med företagen i den här sektorn om hur staten kan stötta. Näringslivets och statens representanter behöver finna olika format för att diskutera de här frågorna och att man inte från början utgår från att det inte går på grund av att det ena är statligt och det andra är privatägt.”
Hur viktigt är arbetet med forskning och utveckling?
”Det är jätteviktigt. Vi måste kunna göra flera saker samtidigt. Dels handlar det om att leverera förmåga här och nu inom nuvarande försvarsbeslutsperiod. Men sedan måste vi ligga 30 till 45 år i tidsperspektiv för att kunna följa med teknikutvecklingen och för att kunna ta höjd för de krav som kommer att föreligga.”
”Här är också viktigt att mycket av de produkter och den teknikutveckling som kommer att behövas är inte någonting som är avgränsningsbart bara som ett militärt system eller en militär produkt utan dubbla användningsområden (civilt och militärt) ökar ju drastiskt, och då är det även andra aktörer som måste tas med. Jag skulle ville säga att forskning och utveckling är helt avgörande, att man har ett långsiktigt perspektiv samtidigt som man har förmåga att leverera på redan fattade beslut.”
Del II av artikeln och fortsättningen på intervjun med Johan Sjöberg publiceras den 24 mars.
