Intervju: Johan Wiktorin om Försvarsberedningens slutrapport
Försvarsberedningens rapport ”Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad” utgör en viktig del i vägen fram till nästa försvarsbeslut. Medlemmarna i Försvarsberedningen, representanter från Riksdagens alla partier, har tillsammans och i enighet presenterat sina förslag för inriktningen av Försvarsmakten och totalförsvaret inför nästa försvarsbeslut.
Teknik och Säkerhetsforum har talat med Johan Wiktorin, utbildad officer, säkerhetsrådgivare och ledamot i Kungliga Krigsvetenskapsakademien, om hans syn på Försvarsberedningens rapport som TSF tidigare har skrivit om.
Vad är ditt första intryck av innehållet i rapporten Stärkt försvarsförmåga, Sverige som allierad?
”Det är att man gör en ganska bra analys, den får fyra av fem i betyg, även om jag saknar kopplingen mellan Ryssland och Kina, den vill man inte riktigt ta i. Men sedan haltar det något när man drar slutsatserna. Läget är väldigt bekymmersamt, då måste man ta i ännu mer än vad man gör för att hämta in den skuld till försvaret som man byggt upp under 25 års tid.”
Vad anser du är det enskilt bästa i rapporten?
”Det är svårt att plocka ut enskilda saker, men kanske är det enskilt bästa att man äntligen sätter i gång med det civila försvaret på riktigt. Det är en ordentlig satsning, 15 miljarder extra till 2028, det ska de ha respekt för. De träffar även rätt med värnpliktsuttaget om 12 000, det var en positiv överraskning.”
Vad är någonting du saknar, eller en brist, i rapporten?
”En brist är att den materiella förnyelsen går för långsamt, det måste man ta tag i ordentligt. Exempelvis om vi ser till marinen; storleken på marinen är väldigt viktigt, bara att hävda eget territorium kräver dubbelt så många fartyg som vi har idag. Jag är helt för en dubblering av antalet fartyg, vilket förstås då även skulle kräva ännu större personalökningar inom marinen än vad som nu föreslås. Även undervattensområdet är viktigt, där har vi idag en asymmetrisk fördel, och vi borde fortsätta bygga på den fördelen – jag hade gärna sett att vi hade ytterligare några fler ubåtar.”
Sveriges luftvärnförmåga ska öka, hur ser du att förslagen på området möter behoven av att kunna skydda kritisk infrastruktur och civilbefolkningen, utöver att säkerställa skydd och rörlighet för egna militära förband?
”Nej, det tar inte alls höjd för det. Vi kommer bli varse detta när NATO kommer med sina förmågekrav, att det saknas väsentlig förmåga.”
Försvarsberedningen föreslår även en "Försvarsindustristrategi", som beskriver statens förhållningssätt till försvarsföretagen och utgår från förslagen från Materielförsörjningsutredningen. Vad har du för tankar om det?
”Jag tycker att det är bra att man formulerar en strategi, men då måste det också följas upp med medel - det är typiskt svenskt att sätta upp mål och sedan inte ge resurserna för att nå dem. Jag tycker att staten ska kunna skjuta till resurser och investera i stora och viktiga projekt.
Jag skulle exempelvis vilja se ett stort projekt för att lyfta drönarförmågan, ett område där det behövs mycket pengar och innovation, men det saknas ett större tänk. Vi måste utveckla den förmågan gemensamt. Det gäller dessutom även för cyberförsvaret, att vi behöver utveckla det gemensamt. Jag är inne på Försvarsminister Pål Jonsons linje, att hitta synergier mellan det civila och det militära området för att driva sådan här innovation framåt.”
Frågan om huruvida Sverige ska eller inte ska utveckla ett eget nytt stridsflygsystem skjuts till Riksdagen och besvaras inte i rapporten. Har du några tankar eller åsikter kring den här frågan?
”Att Försvarsberedningen inte anvisade en riktning för det anser jag var ett misstag i sammanhanget. Man borde ha diskuterat och problematiserat frågan, och var man inte säker kunde man varit mer öppen med det.
Jag tycker att vi ska ha ambitionen att utveckla ett nytt stridsflygsystem, men jag tror tiden för att göra det helt själva är förbi. Det krävs sannolikt åtminstone en stor europeisk partner med sammanfallande intressen för att Sverige ska kunna realisera det.”
