Gripen har egenskaper i särklass
Gripen lyfts fram av bedömare världen över som ett perfekt alternativ för Ukraina att försvara sig med mot angriparen, Ryssland. Vad är det som gör det svensktillverkade stridsflygplanet så attraktivt jämfört med andra? Teknik & Säkerhetsforum vände sig till Jussi Halmetoja, flygoperativ rådgivare på Saab, och tidigare mångårig pilot.
Sverige har byggt sina försvarssystem i Sverige utifrån ett tänkt hot från det stora landet i öst. När Saab utvecklade JAS 39 Gripen på 1990-talet var det således mot bakgrund av de specifika förutsättningar som ställdes för att Sverige skulle kunna försvara landets gränser mot en angripare. Det hot som Sverige kunde utsättas för ställde krav på en särskild förmåga och har legat till grund för utvecklingen av Gripensystemet.
”I flygvapnet har vi under många år satsat på en utspridningstaktik, det vill säga att vi med väldigt kort framförhållning ska kunna sprida ut våra resurser mot vägbaser runt om i Sverige. Det här är något som är särskilt utmärkande för Gripen jämfört med i princip alla andra plattformar.”
Det säger Jussi Halmetoja, tidigare Gripenpilot och ett långt förflutet inom Försvarsmakten och FMV och under de senaste åren senior rådgivare och analytiker på Saabs affärsområde Aeronautics. När nu Gripen omtalas som ett lämpligt stridsflygplan för Ukraina att försvara sig med mot angriparen Ryssland ser han det som en bekräftelse på Gripens förmåga i en konkret situation.
”Förståelsen för Gripen har kommit fram på ett nytt sätt. Så som vi har dimensionerat och designat Gripen är faktiskt något som skulle kunna nå framgång i Ukraina”, säger Jussi Halmetoja.
Dimensionering och design är återkommande begrepp när den tidigare piloten beskriver tankarna bakom utformningen av Gripensystemet. Den tänkta fienden som Gripen ska möta är överlägsen och har en förmåga att slå till var, hur och när den vill. Och då måste vi vara beredda, menar Halmetoja.
Måste ha smartare system
”För att kunna stå emot det hot som vi dimensionerar mot går vår taktik- och stridsteknik ut på att kunna hålla luftherravälde under korta perioder i små områden. För vi inser att vi inte kommer att kunna ha total dominans i luften hela tiden med de resurser vi har. Och då måste vi ha bättre vapen än våra motståndare. Vi måste ha snabbare och smartare system, och bättre och smartare stridsteknik än vad de har”, säger han.
Planet har designats för att vara lätt att underhålla. Det kan tankas och göras startklart på 10–15 minuter, och det kan starta och landa på mycket korta startbanor. Sverige har många små landningsfält, även om de var betydligt fler förr, och många vägar i skogen runt om i Sverige kan fungera som start- och landningsbanor om de uppfyller Gripens krav på 800 meters banlängd och 16 meters banbredd.
”Det här är något som särskiljer Gripen från alla andra plattformar idag som behöver påtagligt större landningsfält för att kunna landa och starta. Dock så är det ändå förmågan att kunna verka ifrån dessa utspridda platser över längre tid som är det verkligt unika. Det kräver en mycket väl inoljad organisation, mindset och underhållskedja som är designad att fungera under svåra kris- och krigsförhållanden.”
Som jämförelse behöver det för Ukraina aktuella amerikanska flygplanet F-16 åtminstone den dubbla längden, runt 1 500-2 000 meter lång bana, beroende på vapen, vikt och last för att kunna landa och starta på ett säkert sätt, enligt Halmetoja.
I designfilosofin bakom Gripen ligger även att planet ska vara lättfluget. Om föregångarna Tunnan, Lansen och Draken var komplicerade att flyga så är Gripen tämligen enkelt att framföra, säger Jussi Halmetoja. Viggen, som han också har flugit, anser han ligger någonstans däremellan i svårighetsgrad.
Konnektivitet och beslutsstöd
I stället för att flyga fortast, högst och längst har stor vikt vid utvecklingen av Gripensystemet lagts på konnektivitet, datalänkar, informationsöverföring och hur den ökande informationsmängden hanteras med hjälp av unikt nytt beslutsstöd för piloterna i cockpit.
”Utvecklingen som är nu och fram mot 2030 och 2040 handlar mer och mer om konnektivitet och informationsöverföring över datalänkar. Om hur vi kan överföra information till andra, till alla möjliga sensorer som finns i stridsfältet, som stridsledning, luftvärn, flygplan och kunna ta emot information och nyttja den.”
En annan utmärkande kompetens hos Gripen är det som på militärspråk kallas för telekrigsförmåga. Att ha ett effektivt telekrigssystem är en absolut nödvändighet i dagens och framtidens stridsflygmiljö, menar Halmetoja.
Med hjälp av telekrigföring kan Gripenpiloter lättare identifiera och försvara sig mot hot och själva göra attacker mot fientliga sensorer så att motståndarens förmåga att se och identifiera reduceras. En grupp på till exempel fyra Gripenplan kan via passiva sensorer, det vill säga utan att behöva använda egen röjande radarutstrålning, ha gemensam koll på luftläget och skicka information sinsemellan och positionera sig. Med telekrigföring kan också motståndarens stridsledning störas ut.
Telekrigssystem i särklass
”Jag skulle med god konfidens säga att här är Gripen i särklass och att det idag inte finns något annat system som har ett sådant telekrigssystem integrerat i sin plattform som Gripen har. Det finns några som kommer nära, som amerikanska F-35. Men hur vi har byggt in det, och hur vi nätverkar hela den här funktionaliteten inom till exempel en fyrgrupp Gripen, är det ingen annan som kommer i närheten av”, säger han.
Den stora utmaningen för dagens stridsflyg är annars att hantera all mängd information. Här anser den tidigare stridspiloten att Gripen begåvats med ett beslutsstöd som gör att piloten slipper lägga så mycket tid på att analysera en massa data. Den data som presenteras, säger han, är den som är viktig för stunden, medan resten sorteras bort. Det handlar om att ge stöd till piloten för att kunna flyga och avfyra vapen på ett optimalt sätt.
Han beskriver det som ett procedurstyrt sätt hur ett uppdrag utförs för att det ska bli så effektivt som möjligt. Och det gäller allt från luftförsvar till mark- och sjöattack, liksom spaning. Mindre kraft och tid läggs på själva flygningen, och mer på användandet av den utrustning som finns ombord.
Med detta följer också en annan syn och kravprofil på Gripenpiloter.
”Det är mindre låt oss kanske kalla det machoism än förr. Gripenpiloterna är mer operatörer och medlemmar i ett lag som löser uppgifter tillsammans. I Sverige är vi vana vid att jobba på det viset, och i framtidens system kommer det att bli mer och mer så att man är beroende av allas data.”
Vapensystemet Meteor
Ytterligare en fördel med Gripen, och som omnämns i diskussionerna kring Ukraina, är vapensystemet Meteor som enligt Halmetoja har en räckvidd och fart under missilens väg genom luften som ger en helt annan möjlighet att bekämpa fientliga flygplan på mycket längre avstånd.
”För att kunna trycka bort fienden eller till och med bekämpa dem måste man ha en vapenförmåga med lång räckvidd och i Meteor har vi den implementerad i Gripen”, säger han.
Meteor-systemet används av sex partnerländer som utvecklat systemet i paneuropeiskt samarbete där Saab har varit med som en av utvecklarna. Numera används missilen även av ett antal exportländer i världen. Sverige introducerade systemet med full förmåga redan 2016 och var först med att använda Meteor.
Att många bedömare, likt president Zelenskyj, nu pekar på Gripen som ett lämpligt stridsflyg för Ukraina i kriget mot angriparen Ryssland menar Halmetoja beror på att Gripensystemets specifika egenskaper nu uppmärksammats på ett helt annat sätt än tidigare.
”Vi hör ju dagligen om ryska långräckviddiga attacker mot strategiska mål i Ukraina. Flygbaser och strategiska mål kommer att vara prioritet ett för Ryssland. Om man då har möjlighet att sprida och kontinuerligt flytta på sina resurser på ett snabbt och enkelt sätt och flyga från små landningsvägar runt om i ett land så kommer man undan det hotet på ett mycket effektivt sätt.”
Marksupport en utmaning
En utmaning för allt stridsflyg är marksupporten, det vill säga att tanka och sköta underhåll, vilket kräver en viss organisation vid sidan av själva flygningen. Även här pekar Halmetoja på Gripens fördelar med att planet kan servas av ett litet dynamiskt team bestående av en flygtekniker och två till fyra värnpliktiga mekaniker.
”Det är vad som behövs för att klargöra och underhålla flygplanet på tio minuter, vilket också är helt unikt för Gripen”, säger Halmetoja och använder den engelska militära termen agile combat employment för att beskriva tankarna om agilt agerande bakom Gripensystemet.
Nu är det inte främst Gripen det talas om när det gäller stöd till Ukraina i form av stridsflygplan från väst, utan det amerikanska F-16. Halmetoja har under sin karriär som pilot flera flygpass med F-16 bakom sig och han beskriver det som ett ”klassiskt fint stridsflygplan som är ett nöje att flyga”, men att planet har helt andra designprinciper för piloten jämfört med Gripen.
”Gripensystemet fokuserar på att presentera den information som är viktig för piloten vid varje enskilt tillfälle och filtrerar bort information som är mindre viktig. Principen för F-16 är mer att presentera all information, alltid.”
Själva den mekaniska flygningen med Gripen är ganska enkel att lära sig för en pilot med bakgrund i ett hyfsat modernt flygsystem, menar Halmetoja. Det krävs ett antal simulatorpass och några få pass med Gripen. Därefter är man färdig att flyga systemet. Sedan måste man lära sig vapensystemet, och det gör man både i simulator och genom flygövningar i lufthavet.
Minst tre månaders träning
”För att få en grundläggande förmåga i till exempel jaktrollen och för att kunna utföra grundläggande luftförsvaruppdrag behövs det inte mer än ungefär tre månaders träning. Men om det skulle handla om hela spektrat av uppdrag inkluderande markattack, spaning och ytmål så tar det längre tid.”
Den stora tidsslukaren för att få ett fungerande Gripensystem på plats är dock inte pilotutbildningen utan flygunderhållet, det vill säga tekniker och mekaniker samt själva försörjningskedjan av logistik, utbytesenheter och reservdelar. Halmetoja gissar att det kan ta sex till åtta månader att identifiera vem som ska underhålla och serva systemet och sedan ge dem utbildningen.
Gripen är av medelstorlek (medium size), ungefär i samma storlek som de amerikanska F-16, något smäckrare i design än F-15, F-18, franska Rafale och europeiska Eurofighter. F-16 är dock betydligt tyngre än Gripen, som kan bära något mindre vapenlast och bränslemängd, och har något kortare räckvidd.
”Genom att sammanlänka våra flygplan och besitta förmågan att samarbeta mellan luft, mark och sjöförband, samt kunna leverera vapen effektivt så har vi nyckeln till ett mycket kraftfullt luftförsvar. Jag skulle vilja påstå att vi har ett stridsflygsystem i absolut världsklass”, säger han.
Revolutionerande E-version
När Gripens E-version tas i drift av det svenska och brasilianska flygvapnet, har tillverkaren Saab tagit ett smått revolutionerande kliv i framtidens stridsflygteknologi.
Fram tills nu har gällt att en uppdatering av en funktion på till exempel en radar eller ett vapen krävt att planets systemdator öppnas och därefter att luftfartsmyndigheterna godkänner ändringarna så att inte luftvärdigheten och flygsäkerheten påverkas. Sådana ändringar i systemen tar upp till veckor eller månader att göra. Och det gäller allt stridsflyg i världen – utom Gripen E, som har en annan avionik, som är benämningen på den teknik som är av betydelse för planens säkra och effektiva framförande.
”Det fiffiga med Gripen E är att med hjälp av Saabs briljanta ingenjörer har man tagit ett nytt grepp. Man har lyckats separera de flygkritiska funktionerna i en del och de taktiska funktionerna i en annan del. Det betyder att du kan göra en uppdatering av en viss funktion i din laptop på morgonen och sedan ladda in den här mjukvaran i ditt flygplan och flyga med planet senare på eftermiddagen eller dagen därpå.”
Om det till exempel dyker upp nya radarformer hos fienden i kris- eller krigstid som inte fanns där i fredstid då behövs den här förmågan att göra ändringar, förklarar han. Det kan också handla om större ändringar av sådant som sensorprestanda, beslutsstöd och dataprocesskraft.
”Vi kallar det distribuerad modulär avionik. Och det är något unikt i flygvärlden”, säger Jussi Halmetoja.
Tack vare den speciella avioniken hos Gripen E kommer de flygvapen som nyttjar planen att kunna göra de här ändringarna själva. Flygvapnen får på så vis kontroll över sin egen teknik och förmåga och behöver inte gå till Saab och fråga om lov att göra något.
”Amerikanerna har börjat prata om att det ska kunna göra det här, men Gripen E gör det redan idag. Det kommer säkert att dröja åtta tio år för dem att få fram en produkt. Man måste också ha en organisation och struktur som ska sköta om designen.”
Det har tagit många år för Saab, och krävt mycket blod, svett och tårar, att bygga upp systemet bakom Gripen E, intygar han. Men under det närmaste året och åren kommer både Sverige och Brasilien att besitta denna flygförmåga, vars teknik rönt intresse även utanför försvarsindustrin.
”Det blir jättespännande att se när väl flygvapnet i Sverige och Brasilien börjar använda tekniken, och när vi kan se vilken nytta den har”, säger Jussi Halmetoja.
