Försvarsindustrins förutsättningar diskuterades i Almedalen - TSF var på plats

Almedalen är sedan 1968 en central arena i Sverige för demokratifrämjande och politiska diskussioner. Med det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget får ämnen som försvar, motståndskraft och försörjningssäkerhet stort utrymme, och det genomfördes en mängd relevanta samtal om de säkerhetspolitiska utmaningar samhället behöver hantera under årets Almedalsvecka. En viktig del i att hantera det förändrade säkerhetsläget är den högteknologiska svenska industrin i allmänhet, och försvarsindustrin i synnerhet, som har kompetensen och förmågan att utveckla och producera system som svarar upp mot den hotbild som Sverige och våra allierade står inför. Samtidigt utgör produktionskapaciteten och tillgången till insatsvaror för försvarsindustrin, som TSF tidigare har skrivit om, alltjämt en utmaning för att uppnå tillräckliga leveranser i tillräckligt god tid.

Att skapa förutsättningar

Vid seminariet Starka tillsammans – hur säkrar vi en stabilförsörjning och produktionskapacitet till försvaret? konstaterade FMV:s generaldirektör Göran Mårtensson att utgångsläget i Europa blivit att vi, till följd av det förändrade omvärldsläget och den förändrade hotbilden, har en otillräcklig produktions- och leveranskapacitet avseende försvarsmaterial, vilket leder till långa leveranstider och dyrare upphandlingar. Mårtensson lyfte fram fyra viktiga områden för att skapa bättre förutsättningar för Sveriges försvarsindustri att leverera i linje med vad som efterfrågas:

1. Att driva på för standardisering och harmonisering av system i Europa, vilket skulle leda till att köpare kan lägga större beställningar gemensamt och effektivisera     produktionen för industrin när det inte finns för många variationer av system.
2. Att skapa incitament för industrin att bygga ut produktionskapaciteten.
3. Att säkerställa leveranssäkerhet för insatsvaror till industrin.
4. Att skapa förutsättningar för och bidra till innovation. Civil innovation har militära applikationsområden (och vice versa), och det är en fråga för hela Europa att ta till vara på innovationskraften som finns i samhället.

I samma seminarium sa Storbritanniens ambassadör i Sverige, Judith Gough, att Sveriges kanske största bidrag till NATO är just den svenska försvarsindustrin.

Kortare ledtider

Att möta efterfrågan var även ämnet som diskuterades vid seminariet Follow the money – försvarsindustrin möter politikens tillväxt mot 2,6 procent av BNP till försvaret, och Tommy Gustafsson-Rask, VD på BAE Systems Hägglunds, var inne på samma spår som Göran Mårtensson.

"Nu har vi mycket pengar, men ingen tid, förrut var läget det motsatta. Vi har en orderbok på 68 miljarder, och vi har redan investerat miljarder i att bygga ut produktionen. Men hur får vi ut mer materiel?" frågade sig Gustafsson-Rask retoriskt. "Samanskaffning av materiel mellan länder, i gemensamma versioner utan olika särkrav, till ett bättre pris och med en mer effektiv produktion" löd svaret.

Även generallöjtnant Carl-Johan Edström, chef för Försvarsmaktens operationsledning, gav medhåll för behovet av harmonisering av systemen som utvecklas och produceras. Edström tryckte på att vi har ett kollektivt ansvar för att inte utveckla material och system i stuprör, utan att se till att det vi gör fungerar med våra allierade. För att möjliggöra det här krävs anpassning av våra riskmodeller, att våga dela information med varandra. Vi måste även se till framtidens teknikkrav och framtidens operationsmiljö redan idag, exempelvis vad gäller användandet av drönare och AI.

Tekniksprång förändrar operationsmiljön och hotbilden

Carl-Johan Edström diskuterade även hur tekniksprånget med drönare förändrat slagfältet vid seminariet Drönare ställer nya krav på försvarsförmågan - så kan Sverige möta det nya hotet tillsammans med Lena Gillström, VD, BAE Systems Bofors och Oscar Jonsson, PhD, Försvarshögskolan. "Drönaranvändandet representerar två hot; det i stridsmiljön och det mot samhället - och man måste möta båda de här hoten" sa Edström. Samtidigt ställer det storskaliga användandet av drönare i krigföring krav på kostnadseffektiva system för skydd mot dem, eftersom det ur ett stridsekonomiskt perspektiv är ohållbart att använda dyra luftvärnrobotar mot drönare som kan skickas i hundratal - eller som Edström uttryckte det "Vi kan inte bekämpa 1000-kronors hot med miljoner-kronors system".

Oscar Jonsson utvecklade hur användandet av drönare på slagfältet har förndrat relationen mellan kvalité och kvantitet på system som nyttjas, och förklarade att en ukrainsk bataljon förbrukar ungefär 3000 drönare i månaden i dagsläget. Med sådana volymer ställs även förändrade krav på kostnadsbilden mellan att uppnå verkan och skydd - om god verkan kan uppnås med drönare till en låg kostnad, måste även skyddet mot sådana hot bli billigare. Jonsson menar att i den aspekten är telekrigsförmågan kritisk för försvaret av drönare, men pekade samtidigt på att Sverige endast har ett telekrigskompani, medan Ryssland har 120 stycken.

Lena Gillström lyfte även fram faktumet att hot och motmedel går hand i hand, och att industrin löpande behöver se till den civila innovationen och teknikutveckling, exempelvis inom just drönartekniken, i sitt eget arbete med utvecklingen av nya system.

Civil-militär innovation

Potentiella synergier mellan det civila och det militära var även ämnet för panelsamtalet Sveriges teknikövertag – kombinera civil spetsteknik med starkt försvar där bland annat brigadgeneral Mikael Frisell, chef för FMV:s ledningsstab och Micael Johansson, VD, SAAB deltog. Frisell efterfrågade under samtalet fler forum för samverkan mellan företag och myndigheter i syfte att tillvarata innovation och kompetens inom den civila sektorn för militär förmågeutveckling, inte minst från mindre företag och start-ups.

Även Micael Johansson efterlyste att nyttja innovationskraften inom det civila och hos start-ups. Han efterfrågade även en tydlig och gemensam inriktning för den civila och militära innovationen. Ett annat förslag från SAABs sida var att möjliggöra upphandling av innovation, snarare än att processer och upphandlingar ska detaljstyras från start, i syfte att skapa mer handlingsutrymme och flexibilitet i utvecklingsskedet.

Sammantaget präglades samtalen i Almedalen av lösningsorienterade diskussioner kring hur vi kan stärka och förbättra Sveriges förmåga att leverera den materiel och de system som efterfrågas. I en omvärld som är mer komplex och utmanande, med en förändrad hotbild, samt där vårt eget utgångsläge förändrats genom inträdet i NATO, är önskemålen på industrin många. Samtidigt är potentialen för Sveriges försvarsindustri att fortsätta ligga i framkant globalt vad gäller innovation god.

‍