”En armkrok krävs mellan staten och industrin”
I den andra delen av intervjun med Martin Lundmark, universitetslektor i försvarssystem vid Försvarshögskolan, ger han sin syn på hur den nya säkerhetspolitiska spelplanen som uppstått efter Rysslands angreppskrig på Ukraina kommer att påverka den svenska försvarsindustrin och dess relation till staten, och vad ett medlemskap i Nato får för effekter för exporten.
Alla aktörer inom det svenska försvarskomplexet, oavsett om det gäller industrin, Försvarsmakten, FMV eller andra myndigheter, tvingas anpassa sig till den nya säkerhetspolitiska verklighet som blev resultatet av Rysslands attack mot Ukraina för ett år sedan.
Vad har utvecklingen i omvärlden för direktpåverkan på den svenska försvarsindustrin i det korta tidsperspektivet?
”Kortsiktigt ser jag ett helt annat tryck jämfört med tidigare. Efterfrågan har ökat väldigt mycket. Det finns också ett stort intresse från nationalstaten, i Sverige och i alla andra europeiska länder. Det är en del av vår säkerhetspolitiska styrka att ha en försvarsindustri som kan stötta oss, och då även för Natomedlemmar att vi är en byggsten och vi vill och vi ska bidra. Så att det har kommit högre upp på prioritetsordningen för människor i gemen och i politiken, och i industripolitiken och i innovationspolitiken. Och då kommer man att ta beslut som gynnar och stöder industrin mer än vad man tagit för motsvarande beslut för två år sedan. ”
Hur ser det ut på medellång sikt?
”Ta Archer, där vi har 48 pjäser och där Sverige har skänkt ett antal, samtidigt som Försvarsmakten ska utökas med flera bataljoner och brigader. Det gör att behovet blir fördubblat, dels att ersätta det som man har skänkt, dels att förstärka arsenalen inom Försvarsmakten. Det här ska tillverkas, och just vad gäller Bofors så har de en lite svag orderportfölj för Archer, så det är bra för dem. Leveranstiden för Archer är nog minst fem år och man har inte tillverkat vapnet på några år. När det blir en lucka på några år kan under den tiden underleverantörer hinna försvinna, eller så är de uppbundna av någon annan systemtillverkare. Det gäller att ha en underleverantörsstruktur som hålls vid liv, för annars kan den förändras, och det kan vara en utmaning. Bofors har en lite speciell situation där.”
”Vad gäller Saab Dynamics och deras granatgevär, Carl Gustaf, NLAW och annat – där går det ju bra med exporten. Om man ser lite cyniskt på det, att om NLAW haft en stor framgång i Ukraina då vill även andra köpa NLAW. På samma sätt som i Irakkriget när kaxiga filmer från US Marines visade när de gjorde framstötar så hade de med sig vapen från Saab, vilket var en helt fantastisk marknadsföring. Det är det bästa på den här marknaden om USA använder ett företags produkter.”
”Men det är inte därför som försvarsföretagen är med och bistår skänkandet till Ukraina, utan jag tror att det finns ett besjälande även där och att de vill hjälpa Ukraina och bidra till att hålla borta kriget.”
Och på lång sikt?
”Det satsas mer på forskning och utveckling, det får en högre prio. Det har funnits idéer av alla möjliga slag under en lång tid, med ganska låga utvecklingspengar och begränsade forskningspengar, som man inte har satsat på. Men nu kommer mycket mer pengar som kan gå till fler saker. Vi har innovationsprogrammet på FMV, och så finns ett annat som är under tillväxt och som har funnits under kanske två år, ett demonstratorprogram, som FMV och Försvarsmakten leder tillsammans med vissa försvarsföretag för att testa och göra demonstratorer som kan leda till en produkt. Demonstratorer var tabu från försvarsdepartementet under en lång följd av år. ’Det ska man inte hålla på med, det kostar för mycket pengar. Vi ska ut på marknaden och köpa från hyllan.’ Det är inte ofantliga pengar men det är under tillväxt och har mycket god medvind.”
På det viset och i det läget som vi har hamnat i nu stärks alltså banden mellan försvarsindustrin och FMV?
”Ja, och det blir mer av gemensam problemlösning som förbättrar arbetsklimatet och där man sannolikt på ett tydligare sätt diskuterar lösningar och vilka begränsningar FMV och Försvarsmakten och industrin har, vad kan de göra och vad kan de inte göra. Idéer som stöts och blöts kan leda till någonting nytt. ”
Vilka risker respektive möjligheter ser du? Vad kan gå snett med det tryck som är på hela försvarskomplexet. Var finns flaskhalsarna?
”En väldigt tydlig flaskhals är personal och kompetens, att kunna rekrytera. Och det gäller väl både hos FMV, Försvarsmakten och försvarsindustrin. De har svårt att fylla sina anställningsbehov. Hela systemet blir väldigt chokat när Försvarsmakten och FMV ska hantera oerhört mycket höjda finansiella summor för att investera i nya system och skapa nya förmågor. Och det är de inte vana vid. Och det gör också att det är väldigt många olika utredningar och analyser som ska göras i Försvarsmakten samtidigt som organisationen ökar rejält i Sverige, plus att det ska ett ganska stort antal officerare till Nato. Det är ju en stor brist på officerare och om man tittar på vad det är för ålder på dem så är det ganska många som kommer att vara borta om fem till tio år för att de har pensionerats. Sedan har man planer på och önskemål om att det ska utbildas många fler officerare. Samtidigt som också Polisen ska expandera mycket och det går ju ganska dåligt med den expansionen. Det skulle kunna vara lite överlappande målgrupper. ”
”Det är en stor omställning för alla centrala aktörer. Och de kan ju inte alla jobba åttio timmar i veckan. Även om många nu jobbar väldigt mycket.”
Märker man att tempot ökat, också i din verksamhet på FHS?
”Javisst. Jag deltar i utbildning av kadetter som ska bli officerare och jag har sagt till dem att alla era framtida kollegor har under tjugo år levt under en nedgång och minskning, det är det enda som de har känt till. Ni kommer att leva i en expansionsperiod och kommer att ha många möjligheter att göra olika saker. Ni blir väldigt viktiga, och det blir mycket roligare när det är en expansion. Man kan anta att det ha varit en lätt håglöshet inom Försvarsmakten och FMV. Så skulle det ha känts i vilken bransch som helst.”
Hur kan den svenska försvarsindustrin påverka och stärka den svenska positionen?
”Jag har ju läst SOFF:s remissvar på förslag till ny materielförsöjningsstrategi som kom i maj 2022, och SOFF:s remissvar är delvis ett särintresse och de talar i egen sak. Men visst är det så. Sverige ska vara en pusselbit vad gäller Natos gemensamma försvar. Att Sverige, Norge, Finland, Danmark och Baltikum ska ha ett gemensamt ansvar för Östersjön och Nordkalotten, det låter rimligt.”
Är den svenska försvarsindustrin ett säkerhetspolitiskt verktyg som staten bör använda?
”Ja, det är förstås ett bra spelkort. Men vad man säger på Folk och Försvar och hur Pål Jonsson formulerar det kommer inte att vara precis så som det blir. Finansdepartementet är fortfarande väldigt hårda på rationalitet och kostnadseffektivitet och vill inte tillåta för stora frihetsgrader vilket är rimligt på sitt sätt, men finansdepartementet är mer bromsande och försiktiga än vad som sägs på försvarsdepartementet och vad som sägs i riksdagen av enskilda personer.”
En stor global upprustning pågår på grund av ett krig i Europa. Nato utvidgas, EU-länder spenderar mer resurser på försvar och vi ser nya militära samarbeten. Hur påverkas sådant som exportkontrollagstiftning och synen på upphandling av den här nya spelplanen?
”Det finns andra argument tillgängliga nu för att Sverige ska vara mer stöttande för export för att vi har ett åtagande mot Nato att exportera, och där tror jag att det kommer att finnas en större benägenhet att vara mer stöttande jämfört med för ett par år sedan.”
”I den senaste reformen om exportkontrollagstiftning i 2018, om att demokratikravet och mänskliga rättigheter skulle läggas in i när man exporterar till vissa länder, det är ju lite av en gummiparagraf. Kraften i den paragrafen kommer att försvagas. Om vi är med i Nato förväntas vi vara mer positiva till att exportera till andra medlemsländer. Den gamla socialdemokratiska synen kring alliansfrihet har urvattnats något enormt.”
I Sverige verksam försvarsindustri ska producera för Ukraina och producera för den svenska staten. Hur mycket måste produceras i fredstid? Ska Sverige även förbereda för produktion i krig?
”Lagren kommer att bli större nu. Det är naturligt vid oroliga tider att man ser över hur mycket lager man behöver, och när man skänker bort skapar det ytterligare hål. Om det nu skulle gå åt skogen och bli krig på riktigt, vilken produktion behöver vi då? Här pågår förberedelser men man kommer inte att jacka upp till en krigsproduktion, det kostar massor av pengar. Det pågår förberedelser och det blir också diskussioner med industrin.”
”Under den här fredstiden har sådana diskussioner varit med låg aktivitet, men det är klart att den finns. Den är inte avslutad.”
Hur går den diskussionen? Vad innehåller den?
”Ja, vad kan företagen göra och vad är de villiga att investera i? Om man ska investera i förhöjd kapacitet kräver det investeringar. Företagen kommer inte att investera i utökad produktion på förhoppningar och positiva ord från staten. Antingen får staten finansiera det, eller så kan utökad export och försäljning delvis finansiera det. Företagen gör ju sin egen kalkyl. De kommer inte att fördubbla sin produktion om de inte får ett väldigt starkt avtal från staten eller finansiering av det. Så det krävs någon sorts armkrok.”
”Kanon utan kulor gör ingen skillnad”, var en rubrik i SvD, och syftade på att ammunition är en bristvara i västländerna och för Ukraina. Vad betyder det för Sverige? Borde Sverige öka ammunitionsproduktionen, och det snabbt?
”Ja, det har redan skett. Den nordiska ammunitionstillverkaren Nammo producerar så mycket de kan på sina produktionsanläggningar i Sverige. Och det är samma vid Nammos produktionsanläggningar i andra länder, till exempel i Norge och Finland. Norska staten har lagt en stor beställning på artilleriammunition till Nammo i Norge. Mig veterligt så har det inte hänt ännu i Sverige, men svenska staten – tillika många andra stater – ligger på och vill köpa. Men de i Sverige verksamma försvarsföretagen kan inte producera mer än vad de kan, och de ska också leverera till andra länder.”
Du säger att svenska staten ligger på ..?
”Ja, staten kan inte stå med en piska men den har ett intresse av att fylla på sina lager. Men i och med att det produceras för andra länder och det finns avtal och kontrakt får staten till viss del vänta på sin tur. Staten kommer knappast dra igång egna fabriker. Ja, man skulle kunna göra det om det blev krig, men den skulle nog ändå inte göra det.”
Borde även produktionen av vapensystem öka eller ändras?
”Företagen kommer inte att producera någonting förrän de har beställningar. De kan förvisso göra det på spekulation för att de på goda grunder kan anse att det kommer att komma order. Men det kommer inte att tillverka produkter som kostar massor av miljoner för att ställa i en lada och hoppas på att det vänder. De marginalerna har de inte. Och det är ju inget som är specifikt för Sverige.”
Borde vårt försvar börja redan i Ukraina? Det vill säga att det är bättre att försvara sig där än att vänta och se och sedan få ta kampen på hemmaplan.
”Ja, det är en snygg metafor. Vårt säkerhetspolitiska intresse naggas så att säga i kanten vid Ukrainas gränser och kan liknas vid att vårt försvar börjar där. Vi blir en del av Ukrainas försvarsförmåga genom vårt stöd på olika sätt. Det gäller alla länder som stöder Ukraina.”
Hur långt ska man gå i det stödet? Det har gått etappvis med leveranser av allt tyngre vapen där den senaste diskussionen gäller stridsflyg.
”En utmaning är att den som ska flyga flygplanen måste vara en tränad flygförare. Man kan inte gärna skicka upp dem genom learning by doing.”
