Alice Teodorescu Måwe (KD): "Förmågan att erbjuda avancerade system till ett marknadsmässigt bra pris blir troligen Sveriges främsta bidrag."

Hur ser du på framtiden för den svenska försvarsindustrin inom ramen för NATO och ett europeiskt försvarssamarbete?

Jag ser möjligheter. Detta gäller i synnerhet utifrån Sveriges NATO-inträde. Tidigare har den svenska industrin ofta självmant valt att nischa sig för att sälja produkter till länder utanför NATO. Med en tilltagande interoperabilitet mellan system och förband, som medlemskapet medför, ökar också chanserna för att marknadsföra och sälja svensk materiel. Som ett högteknologiskt land har Sverige därutöver stora chanser att bidra med specialistkompetens. Dessutom kan Sverige erbjuda högkvalitativa produkter till ett förhållandevis kostnadseffektivt pris. Av dessa skäl ser jag att framtiden för den svenska försvarsindustrin ser mycket ljus ut.

På vilka sätt tror du att Sverige kan bidra till att stärka den europeiska försvarsindustrin och därmed den gemensamma säkerheten?

Sveriges försvarsindustri är väl känd för sin högteknologiska och innovativa förmåga. Detta indikeras särskilt utifrån att svensk materiel finns utspridd bland majoriteten av Europas försvarsmakter. Inom ramen för ett europeiskt sammanhang kan vi således bidra med unika spetskompetenser som antingen konkurrerar ut konkurrenter eller är så pass unika att de nästintill inte går att finna någon annanstans. Sverige erbjuder också avancerade system som är mycket kostnadseffektiva. Ett bra och uppenbart exempel är JAS Gripen E i jämförelse med amerikanska F-35. Gripen har ett hundratals miljoner billigare inköpspris och flygkostnaden ligger på under 5 000 dollar i timmen, samtidigt som F-35 kostar omkring 40 000 dollar. Förmågan till att erbjuda avancerade system till ett marknadsmässigt bra pris blir troligen således Sveriges främsta bidrag.

Hur skulle du vilja se att de medel EU allokerar till försvarsindustrin ska användas (inom ramen för European Defence Fund och initiativ som ASAP)?

En knäckfråga såväl för europeiskt oberoende och säkerhet, som för stödet till Ukraina, är frågan om ammunitionsproduktion. Att initiativ likt ASAP används, och i utökad utsträckning bör användas, i detta syfte uppfyller därmed en viktig målbild. Medlen bör kunna användas för en rad olika militära materielsyften, och vi bör även vara öppna för att europeiska fonder kan användas inom områden med dubbla användningsområden. Ingen fråga är dock för närvarande viktigare än att medlen används till att påskynda och effektivisera produktionen av ammunition.

Vilken roll anser du att innovation och teknologisk utveckling spelar för den svenska och europeiska försvarsindustrin?

Innovation och teknologisk utveckling hos den svenska och europeiska försvarsindustrin är avgörande för Europas framtida försvars- och säkerhetspolitiska förmåga. Detta är ett behov som, av uppenbara skäl, inte bara har ökat utan även kommer att öka än mer framgent. Ett viktigt perspektiv gällande en försvarsindustri i teknologisk framkant är vidare att det är en förutsättning för Europa att bibehålla ett övertag gentemot våra motståndare. Kvantitet har utifrån Ukrainakriget visat sig ha en stor betydelse även inom den moderna krigföringen. Kvalitativt är Europa dock överlägset, och dessa två parametrar måste tillsammans vara ledorden för framtida anskaffning.

Hur kan Sverige balansera sina nationella intressen med behovet av ett starkt europeiskt försvarssamarbete?

I grund och botten bör ett starkare europeiskt försvarssamarbete betraktas som ett sätt att värna just Sveriges nationella intressen. Sverige är ett relativt litet land som är i behov av samarbete, i synnerhet försvar- och säkerhetsfrågor, såväl inom NATO som i EU. Inom ramen för detta måste strävan vara att uppnå konkurrensneutralitet inom den europeiska försvarsmarknaden, för att i det syftet kunna värna Sveriges högklassiga försvarsindustri.

På vilket sätt anser du att miljöaspekter och hållbarhet bör integreras i utvecklingen av försvarsindustrin, både i Sverige och Europa?

Miljö- och hållbarhetsperspektiv bör vara integrerade i försvarsindustrin, precis som det är i övriga delar av samhällets verksamheter. Det är dock avgörande att det under särskilda omständigheter ges möjlighet till prioriteringar utifrån bejakande av strategiska intressen. Det kan exempelvis inte anses vara rimligt att en miljölagstiftning hindrar en försvarsindustriell verksamhet från att producera och leverera livsnödvändig materiel till Ukraina. Detta utgör en särskild omständighet, och i någon mån är rysk krigföring i Ukraina det största miljöhotet i sig. Detta blev särskilt tydligt i samband med att Ryssland sprängde Nova Kachovka-dammen, vilket sedermera orsakade en ekologisk katastrof.

Hur ser du på den ekonomiska påverkan av den svenska försvarsindustrin på den europeiska marknaden?

Sveriges försvarsindustri är stark, i synnerhet utifrån vår storlek. Stora delar av exporten går till europeiska länder och huvuddelen av intäkterna används till nya investeringar. Detta gör också att huvuddelen av kapitalet stannar kvar inom Europa, vilket såväl direkt som indirekt stärker den europeiska marknaden. Sveriges ekonomiska påverkan på den europeiska marknaden får således anses vara märkbar utifrån vår storlek.

Vilka utmaningar och möjligheter ser du med avseende på politisk samverkan mellan EU-länderna inom försvarsindustrin?

Möjligheterna är fler än utmaningarna. Kriget i Ukraina har på ett tydligt sätt visat behovet av ett ökat försvarsmaterielsamarbete i syfte att nå våra gemensamma mål. Ett land kan sällan, eller aldrig, fylla sina materielbehov helt på egen hand. Den slutsatsen ser jag också att europeiska toppolitiker hardragit, vilket betydligt minskar riskerna för protektionistiska tendenser som i många fall kan vara kontraproduktiva för helheten. Genom att politiskt befästa den korrekta bilden av att ensam inte är stark och att enskilda länder, stora som små, aldrig kan göra allt, överkommer vi utmaningen om att länder till varje pris premierar sina egna industrier. Vår tid är en tid av ökad säkerhetspolitisk instabilitet, vilket ytterst bidrar till insikten om att alla har någonting att bidra med.

Hur bör Sverige och EU som helhet hantera de säkerhetspolitiska hot som påverkar försvarsindustrin?

Sverige behöver, såväl nationellt som inom ramen för EU, öka motståndskraften genom att stärka totalförsvaret i dess olika delar. Detta syftar i grunden till att förebygga hot och risker men ytterst för att kunna försvara sig mot angrepp i samtliga av krigföringens dimensioner. Härvid bör nämnas att Sveriges ledande position inom spetsteknologi har gjort att utländska intressen för industrispionage har ökat markant. Detta behöver mötas med ytterligare resurser avsedda för säkerhetsskydd i syfte att säkerställa skyddet av strategisk och värdefull information och kunskap.