Länder och regioners militära ambitioner och förmåga varierar över tid. Under kalla kriget rådde ett säkerhetspolitiskt läge då många länder prioriterade sin militära försvarskapacitet. Efter Sovjetunionens kollaps följde en period av global nedrustning, men den visade sig bli relativt kortvarig. Den senaste perioden av upprustning har lett fram till rekordhöga globala försvarsutgifter, och det är inte bara de stora spenderarna som ökar sin militära kapacitet. Även länder som Tyskland och Japan, som länge strävat efter icke-militarisering, har ändrat kurs och anslutit sig till den spirande kapprustningen.
När risken för militär aggression i närområdet eller i omvärlden upplevs öka tenderar länder att vilja stärka sin militära förmåga. Förhoppningen är i många fall att detta ska avskräcka potentiella angripare och att krig på den vägen kan undvikas. En överhängande risk vid upprustning är emellertid att andra länder svarar på samma sätt, vilket leder till en upptrappning som kan vara svår att hejda. Om upptrappningen fortgår kallas det traditionellt förkapprustning.
Kalla kriget var en allvarlig konflikt mellan USA och Sovjetunionen och deras respektive allierade. Kalla kriget präglades av frostiga relationer utan krig i regelrätt mening. Däremot förde de två supermakterna ett antal så kallade ombudskrig över hela världen. I Koreakriget, Vietnamkriget och andra väpnade konflikter finansierade supermakterna motsatta sidor eller kämpade direkt mot kommunistiska eller kapitalistiska miliser.
Kalla kriget pågick från omkring 1946, det vill säga strax efter andra världskrigets slut, till omkring 1990. Händelserna som anses markera kalla krigets slut är Berlinmurens fall, Tysklands återförening och Sovjetunionens kollaps.
Kalla kriget kännetecknades från början av 1950-talet av kapprustning och terrorbalans mellan blocken. Terrorbalans som begrepp myntades just under kalla kriget och avser det tillstånd som rådde mellan militärallianserna Nato och Warszawapakten – att båda hade tillräckligt med kärnvapen för att utplåna varandra. I det läget blev krig lönlöst och freden kunde paradoxalt nog hållas.
Kalla kriget påverkade också andra delar av världen. Väpnade konflikter i Afrika, Asien, Centralamerika och Sydamerika underblåstes ofta genom att en stridande part allierade sig med något av kalla krigets block. Det i sin tur gjorde att motståndarna sökte stöd hos det andra blocket.
Den avgörande anledningen till kalla krigets slut var förstås Sovjetunionens upplösning, men redan innan dess hade de två stormakterna kommit överens om omfattande nedrustningar. Bland annat slöt länderna år 1987 ett avtal (det så kallade INF-avtalet) om att avskaffa alla medeldistansrobotar.
Efter två decennier av internationell terrorbekämpning går världen nu återigen mot rivalitet mellan stormakter. Maktfördelningen skiftar och många länder investerar alltmer i sin militära kapacitet. 2022 blev ett rekordår – aldrig förr har världens samlade militärutgifter varit så höga.
Utmärkande just nu är att Kina och Ryssland utmanar USA:s hittills unika maktposition. Därmed går världen mot en mer multipolär ordning, där flera nationer och allianser har stark ställning. Under 2022 hade USA, Kina, Ryssland, Indien och Saudiarabien de högsta militärutgifterna. Tillsammans stod dessa länder för 63 procent av världens samlade militärutgifter.
Kina ses idag som USA:s främsta utmanare. Under 28 år har Kinas försvarsbudget ökat utan avbrott - en omfattande upprustning som gör att USA:s övertag successivt har minskat. Sedan millennieskiftet har Kina investerat betydande belopp (en ökning från 22 till 292 miljarder USD mellan år 2000 och 2021) i att modernisera sin militär. De växande anslagen har till stor del gått till att stärka den kinesiska flottan, som idag är världens största sett till antal fartyg , för att befästa sin position och sina anspråk i Sydkinesiska havet.
Kinas tilltagande aggressiva agerande i den indopacifiska regionen har bidragit till ökade försvarsanslag i andra länder i närområdet, som Australien och Japan, och det nya säkerhetssamarbetet AUKUS, ett trilateralt samarbete mellan USA, Storbritannien och Australien, vars syfte är att USA tillsammans med allierade ska öka sin förmåga att bemöta Kinas upprustning. Samarbetet fokuserar initialt på att förse Australien med moderna nukleära ubåtar samt på forskning och utveckling kring framtida teknologi.
Ryssland har visat sig vara berett att använda militära medel för att nå sina politiska mål. Det visar bland annat den ryska militära invasionen i Ukraina 2022 som efterföljde den initiala annekteringen av Krimhalvön 2014, samt den militära interventionen i Syrien 2015.
Redan 2019 gick det att konstatera att Ryssland under det senaste decenniet gjort betydande framsteg i att skapa en effektiv stridsmakt. Att bli erkänd som stormakt och upprätta en egen intressesfär i sitt närområde har under en längre tid varit en av Rysslands primära målsättningar. Under det gångna decenniet har landet minskat det gap som funnits mellan säkerhetspolitiska ambitioner och militär förmåga. Framöver förväntas Ryssland genomföra en betydande militär förstärkning. Det handlar om en rejäl ökning av personal, upprättandet av flera nya militära förband och kraftiga utökningar av befintliga. Samtidigt fortsätter EU att utfärda sanktioner mot Ryssland i syfte att försvaga Rysslands förmåga att finansiera kriget. Ekonomiska indikatorer visar på att sanktionerna har haft effekt på Rysslands ekonomi som under 2022 krympte och som förväntas fortsätta krympa under 2023.
Efter kalla kriget och i och med Rysslands försvagade ekonomi minskade Sveriges försvarsutgifter från 2,6 procent av BNP år 1990/1991 till 1,1 procent år 2011. Värnpliktslagen blev efter försvarsbeslutet 2009 vilande och ersattes från 2011 med en frivillig militär utbildning.
Som en följd av Rysslands invasionskrig i Ukraina 2022 har Sverige fattat beslut om att öka försvarsbudgeten till 2 procent av BNP och ansökt om medlemskap till Nato. Med ansökan till Nato har Sverige fått en ny svensk försvars- och säkerhetspolitisk identitet. Redan innan Rysslands invasion 2022 hade Sverige börjat tillföra mer resurser till försvaret på grund av en ökad spänning i omvärlden. Försvarsbeslutet som togs i riksdagen under 2020 visade på en ökning av de svenska försvarsanslagen. Värnplikten reaktiverades och det materiella behovet utökades eftersom osäkerheten ökat, både i världen och i det svenska närområdet. Under 2022 uppgick Sveriges försvarsutgifter till 1,3 procent av BNP, vilket kan jämföras med 1,1 procent 2020.
